Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Glädjen i att gå till Herrens hus

122 ^[a]En pilgrimssång av David.

Hamans död

7 ^(A) Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. ^2 (B) Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.” ³ Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. ^4 (C) För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.” ⁵ Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?” ^6 (D) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. ⁷ Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar^[a] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. ⁸ När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. ^9 (E) Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!”

^10 (F) Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

Människosonen uppenbarar sig

^9 (A) Jag, er broder Johannes som i Jesus delar lidandet och riket och uthålligheten med er, hade kommit till ön som kallas Patmos^[a] för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull. ^10 (B) På Herrens dag^[b] kom jag i Anden och hörde en stark röst bakom mig, som en basun: ^11 (C) "Skriv ner i en bokrulle vad du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea."^[c]

^12 (D) Jag vände mig om för att se rösten som talade med mig. Och när jag vände mig om, såg jag sju ljusstakar av guld ^13 (E) och mitt bland ljusstakarna en som liknade en människoson, klädd i en hellång dräkt och med ett bälte av guld runt bröstet^[d].^{[e] 14 (F)} Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö, och hans ögon var som eldslågor. ^15 (G) Hans fötter liknade skinande brons som glöder i smältugnen, och hans röst var som dånet av väldiga vatten. ^16 (H) I sin högra hand höll han sju stjärnor, och ur hans mun kom ett skarpt tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den skiner i all sin kraft.

^17 (I) När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste ^18 (J) och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet^[f]. ^19 (K) Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta. ^20 (L) Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min högra hand och de sju ljusstakarna av guld: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.