Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
11 Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om sådant som jag inte vet.
12 De lönar mig med ont för gott,
min själ är övergiven.
13 Jag bar sorgdräkt när de var sjuka,
jag kuvade min själ med fasta
och bad med nersänkt huvud.
14 Jag handlade som om det gällt min vän, min bror.
Lik den som sörjer sin mor
gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men de gläder sig över mitt fall,
de gaddar ihop sig,
onda människor gaddar ihop sig mot mig - jag vet ej varför.
De hånar mig utan uppehåll.
16 Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd,
gnisslar de tänder mot mig.
17 Herre, hur länge skall du se på?
Befria min själ från deras ödeläggelse,
mitt dyrbara liv undan lejonen.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,
bland mycket folk skall jag prisa dig.
19 Låt inte dem få glädja sig över mig
som utan orsak är mina fiender.
Låt inte dem få blinka med ögonen
som utan anledning hatar mig.
20 Ty det är inte frid de talar,
svekets ord tänker de ut
mot de stilla i landet.
21 De spärrar upp munnen mot mig,
de säger: "Rätt åt honom,
nu ser vi det med egna ögon!"
22 Du, Herre, ser det, tig ej.
Herre, var inte långt ifrån mig.
23 Vakna, stå upp, skaffa mig rätt,
tag dig an min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, Herre, min Gud,
låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte säga i sina hjärtan:
"Det var rätt åt honom, det gick som vi ville!"
Låt dem inte få säga: "Vi har uppslukat honom."
26 Låt alla komma på skam och blygas
som gläds över min olycka.
Låt dem gå klädda i skam och blygsel,
dessa som förhäver sig över mig.
27 Låt dem jubla och glädja sig
som unnar mig min rätt.
Låt dem alltid kunna säga:
"Lovad vare Herren,
som unnar sin tjänare frid!"
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet,
ditt lov dagen lång.
Regler för sabbaten
35 Mose samlade hela Israels menighet och sade till dem: "Detta är vad Herren har befallt er att göra. 2 Under sex dagar skall ni utföra ert arbete, men den sjunde dagen skall vara helig för er, en Herrens sabbat för vila. Var och en som utför något arbete på den dagen skall dödas. 3 Ni skall inte göra upp eld på sabbaten, var ni än bor."
Material till tabernaklet
4 Mose sade till hela Israels menighet: "Detta är vad Herren har befallt: 5 Tag upp bland er en offergåva åt Herren. Var och en som har ett hjärta som är villigt till det skall bära fram denna offergåva åt Herren: guld, silver och koppar, 6 mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, 7 rödfärgade fårskinn, tahasskinn, akacieträ, 8 olja till ljusstaken, kryddor till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen 9 samt onyxstenar och infattningsstenar till efoden och bröstskölden.
10 Alla konstnärligt begåvade män bland er skall komma och tillverka allt det som Herren har befallt: 11 tabernaklet, dess tält och överdraget till det, dess hakar, brädor, tvärstänger, stolpar och fotstycken, 12 arken med dess stänger, nådastolen och förlåten som skall hänga framför den, 13 bordet med dess stänger och alla tillbehör och skådebröden, 14 ljusstaken med dess tillbehör och lampor, oljan till ljusstaken, 15 rökelsealtaret med dess stänger, smörjelseoljan och den väldoftande rökelsen, förhänget för ingången till tabernaklet, 16 brännoffersaltaret med det koppargaller som hör till det, stängerna och alla dess tillbehör, karet med dess fotställning, 17 omhängena till förgården, dess stolpar och fotstycken, förhänget för porten till förgården, 18 tabernaklets och förgårdens tältpluggar med deras tältlinor 19 samt kläderna till tjänsten i helgedomen, prästen Arons heliga kläder och hans söners prästkläder."
Folkets offergåvor
20 Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. 21 Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. 22 De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren. 23 Var och en som ägde mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn, fint lingarn och gethår, rödfärgade fårskinn och tahasskinn bar fram det. 24 Alla som kunde ge en gåva av silver eller koppar bar fram sin gåva åt Herren, och var och en som ägde akacieträ för arbetets utförande bar fram det. 25 Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit, 26 och alla kvinnor, som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår. 27 Hövdingarna bar fram onyxstenar och infattningsstenar för efoden och bröstskölden, 28 kryddor och olja till ljusstaken, till smörjelseoljan och till den väldoftande rökelsen. 29 Och varje man och kvinna av Israels barn som hade ett villigt hjärta att bära fram något till allt det arbete som Herren hade befallt genom Mose att man skulle göra, bar fram sin frivilliga gåva åt Herren.
Petrus ser en syn
9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning. 11 Han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner. Den var fäst i sina fyra hörn och sänktes ner till jorden, 12 och i den fanns alla slag av jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och en röst kom till honom: "Stig upp, Petrus, slakta och ät!" 14 Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15 Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat för rent skall inte du anse vara orent." 16 Detta hände tre gånger, och sedan togs duken strax upp till himlen.
17 Medan Petrus ännu undrade över vad synen kunde betyda, se, då stod männen som Kornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon, som kallades Petrus, bodde där som gäst. 19 Petrus tänkte ännu på synen, när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem." 21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?" 22 De svarade: "Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in, och de blev hans gäster.
Petrus och Kornelius
Dagen därefter gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln