Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
29 När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30 När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31 Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32 Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33 När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34 men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35 och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.
Helig men förlåtande Kung
99 Herren är kung!
Folken bävar.
Han har sin tron på keruberna.
Jorden darrar.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 De prisar ditt namn,
som är stort och fruktansvärt.
Helig är han.
4 Kungen som är mäktig älskar det rätta,
du upprätthåller rättvisan,
du gör det som är rätt och rättfärdigt i Jakob.
5 Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans fotpall.
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade honom,
de ropade till Herren,
och han svarade dem.
7 Han talade till dem från molnstoden,
och de höll hans befallningar och de föreskrifter han gav dem.
8 Herre, vår Gud,
du svarade dem
och var för dem en Gud som förlät dem
men som också straffade dem när de handlade fel.
9 Ära Herren, vår Gud!
Be till honom på hans heliga berg!
Helig är Herren, vår Gud.
12 Eftersom vi nu har ett sådant hopp träder vi fram i frimodighet 13 och gör inte som Mose, som hängde en slöja framför ansiktet för att Israels folk inte skulle se hur härligheten avtog och försvann. 14 Men deras förstånd förstockades, och slöjan finns än idag kvar när det gamla förbundets skrifter läses upp.[a] Slöjan försvinner ju inte förrän i och med Kristus.[b] 15 Än idag hänger det en slöja över deras hjärtan när man läser ur Moses lag. 16 Men så fort någon vänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är friheten. 18 Alla vi som har fått slöjan borttagen kan nu se Herrens härlighet, och den förvandlar oss till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
Paulus får lida men kämpar vidare
4 Eftersom vi genom Guds barmhärtighet nu har denna tjänst ger vi inte upp. 2 Vi tar inte till några hemliga och skamliga metoder eller falska knep och förvränger inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlåter åt var och en att bedöma oss utifrån sitt samvete inför Gud.
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)
28 Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. 30 Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[a] 31 som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. 33 När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.
34 Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. 35 Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[b]. Lyssna på honom!” 36 Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.
Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. 38 Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. 39 En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. 40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”
41 ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” 42 Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla blev förundrade över Guds storhet.
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)
Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.