Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens omsorg om den ringe
113 [a][b]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [c]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [d]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [e]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [f]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [g]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[h]?
7 [i]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [j]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [k]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
30 När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: ”Skaffa mig barn, annars dör jag.” 2 (A) Då blev Jakob arg på Rakel och svarade: ”Kan jag ersätta Gud? Det är han som har hindrat dig att få barn.” 3 (B) Hon sade: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så att hon får föda barn åt mig och jag får avkomma genom henne.”
4 Så gav hon honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5 Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. 6 Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt. Han har hört min röst och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan[a].
7 Och Bilha, Rakels slavinna, blev havande igen och födde en andra son åt Jakob. 8 Då sade Rakel: ”Guds kamper har jag kämpat med min syster, och jag har vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali[b].
9 När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin slavinna Silpa och gav henne till hustru åt Jakob. 10 Och Silpa, Leas slavinna, födde en son åt Jakob. 11 Då sade Lea: ”Vilken lycka[c]!” Och hon gav honom namnet Gad.
12 Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13 Då sade Lea: ”Jag är lycklig. Ja, unga kvinnor ska prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher[d].
14 En gång under veteskörden[e] gick Ruben ut på marken och fann kärleksäpplen[f] som han tog med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig av din sons kärleksäpplen.” 15 Men hon svarade henne: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sade: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.”
16 När Jakob kom hem från marken på kvällen, gick Lea och mötte honom och sade: ”Du ska komma in till mig, för jag har gett min sons kärleksäpplen som lön för dig.” Så låg han med henne den natten. 17 Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde en femte son åt Jakob. 18 Då sade Lea: ”Gud har gett mig lön för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar[g].
19 Lea blev havande igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20 Då sade hon: ”Gud har gett mig en god gåva. Nu ska min man bo hos mig[h], eftersom jag har fött sex söner åt honom.” Och hon gav honom namnet Sebulon[i].
21 Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina[j].
22 Men Gud tänkte på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23 Och hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min skam.” 24 Och hon gav honom namnet Josef[k] och sade: ”Herren ska ge mig en son till.”
Hoppet om härligheten
18 (A) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (B) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[a] 20 (C) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (D) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[b].
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[c]. 23 (E) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[d] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (F) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (G) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. 27 (H) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
28 (I) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. 29 (J) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. 30 (K) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation