Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
2 (A) Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren[a] är min styrka
och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 (B) Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 (C) På den dagen ska ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken.
Förkunna att hans namn
är upphöjt.
5 (D) Lovsjung Herren,
för han har gjort härliga ting.
Låt det bli känt över hela jorden.
6 (E) Ropa av fröjd och jubla,
ni Sions invånare,
för Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
8 (A) Se, Herren Guds ögon
är emot detta syndiga rike,
och jag ska utplåna det
från jordens yta.
Ändå vill jag inte utplåna
Jakobs hus helt,
säger Herren.
9 För se, jag befaller att Israels hus
ska sållas bland alla hednafolk
som man siktar i ett såll.
Inte minsta korn[a]
ska falla till marken.
10 (B) Alla syndare i mitt folk
ska dö för svärd, de som säger:
”Olyckan når oss inte,
den kommer inte i närheten
av oss.”
Löfte om upprättelse
11 (C) På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp dess ruiner.
Jag ska bygga upp den
som i forna dagar,[b]
12 (D) så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren som gör detta.
13 (E) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då plöjaren ska följa
skördemannen i spåren
och druvtramparen
såningsmannen,
då bergen ska drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.
14 (F) Jag ska göra slut
på mitt folk Israels fångenskap.
De ska bygga upp ödelagda städer
och få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem,
de ska anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.
15 (G) Jag ska plantera dem
i deras eget land.
De ska inte mer ryckas upp
ur det land som jag gett dem,
säger Herren din Gud.
Johannes Döparens födelse
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (A) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation