Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
4 (A) Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret[a]. 5 (B) Men åt Hanna gav han en dubbelt så stor del[b], för han älskade henne även om Herren hade gjort henne ofruktsam. 6 För att provocera henne brukade hennes rival retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. 7 Detta pågick år efter år. Varje gång Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne på samma sätt.
Nu grät Hanna och ville inte äta. 8 Då sade hennes man Elkana till henne: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så ledsen? Är inte jag mer för dig än tio söner?” 9 När de hade ätit och druckit i Shilo reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, där prästen Eli satt på sin stol vid dörren. 10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under häftig gråt. 11 (C) Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då ska jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv[c] ska röra hans huvud.” 12 Medan hon bad länge inför Herren iakttog Eli hennes mun. 13 Hanna talade nämligen i sitt hjärta, och bara hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte.
Då trodde Eli att hon var berusad. 14 Därför sade han till henne: ”Hur länge ska du bära dig åt som en berusad? Se till att göra dig av med vinet!” 15 (D) ”Nej, min herre”, svarade Hanna, ”jag är en hårt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min själ för Herren. 16 Ta inte din tjänarinna för en dålig kvinna, det är på grund av min stora sorg och smärta som jag har talat ända till nu.” 17 Då svarade Eli henne: ”Gå i frid, och må Israels Gud ge[d] dig det du bad honom om.” 18 Hon sade: ”Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon.” Så gick hon sin väg och tog sig mat och såg inte sorgsen ut längre.
19 De steg alla upp tidigt nästa morgon, och sedan de tillbett inför Herren vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana låg med[e] sin hustru Hanna, och Herren kom ihåg henne. 20 Hanna blev havande och födde en son när tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel: ”För jag har bett Herren om honom.”
Hannas lovsång
2 (A) Hanna bad och sade:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,
mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen
mot mina fiender,
för jag gläder mig i din frälsning.
2 (B) Ingen är helig som Herren,
för ingen finns utom dig.
Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt,
låt inte fräcka ord komma
från er mun,
för Herren är en Gud som vet allt,
och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är brutna,
men de stapplande rustar sig
med kraft.
5 (C) De mätta måste tjäna för bröd,
men de hungriga hungrar inte mer.
Den ofruktsamma föder sju barn,
men den som fick många söner
tynar bort.
6 (D) Herren dödar och gör levande,
han för ner i dödsriket
och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,
han ödmjukar och han upphöjer.
8 (E) Han reser den ringe ur stoftet,
han lyfter den fattige ur dyn
för att sätta honom
bland furstar.
Och han låter honom ärva
härlighetens tron,
för jordens grundpelare är Herrens,
på dem har han byggt världen.
9 (F) Sina frommas fötter bevarar han,
men de ogudaktiga
tystas i mörkret,
för av egen kraft är ingen stark.
10 (G) De som strider mot Herren
blir krossade,
mot dem dundrar han i himlen.
Herren dömer jordens ändar
och ger makt åt sin kung.
Han upphöjer sin smordes horn.”
11 (A) Alla andra präster står och förrättar sin tjänst dag efter dag och bär gång på gång fram samma offer som aldrig kan ta bort synderna. 12 Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida 13 (B) och väntar nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter[a]. 14 (C) Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.
15 Även den helige Ande vittnar om detta för oss. Först säger han:
16 (A) Detta är det förbund
som jag efter denna tid
ska sluta med dem.
Och sedan säger Herren:
Jag ska lägga mina lagar
i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
17 och deras synder och överträdelser
ska jag aldrig mer minnas.[a]
18 Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.
Uppmuntran till tro och kärlek
19 (A) Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste 20 (B) på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. 21 (C) Vi har en stor överstepräst över Guds hus.
22 (D) Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. 23 (E) Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 24 (F) Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. 25 (G) Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.
Templet ska förstöras
13 (A) När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk[a]!" 2 (B) Jesus sade till honom: "Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
3 Jesus satt på Olivberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4 "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet när allt detta ska uppfyllas?"
5 (C) Då började Jesus tala till dem: "Se till att ingen bedrar er. 6 Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias[b], och de ska bedra många. 7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 8 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser, det ska bli svält. Detta är början på födslovåndorna.[c]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation