Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 22
Messias lidande och seger
1 För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind", en psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag brister ut och klagar,
men min frälsning är fjärran.
3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
och om natten, men jag får ingen ro.
4 Dock är du den Helige,
den som tronar på Israels lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 Till dig ropade de och fick hjälp,
på dig förtröstade de och kom ej på skam.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor, föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de spärrar upp munnen,
de skakar på huvudet:
9 "Anförtro dig åt Herren!
Han skall befria och rädda honom,
han har ju honom kär."
10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet
och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 På dig är jag kastad ända från modersskötet,
redan i moderlivet var du min Gud.
12 Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Basans oxar omringar mig.
14 Som glupande och rytande lejon
spärrar de upp gapet mot mig.
15 Jag är lik vatten som hälls ut,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
Job avslutar sitt svar på Elifas andra tal
17 Min ande är bruten, mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2 Sannerligen, jag är omgiven av smädelser,
mitt öga ser ständigt deras fiendskap.
3 Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig sitt handslag?
4 Du har tillslutit deras hjärtan för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5 Den som förråder vänner mot belöning,
på hans barn skall ögonen tyna bort.
6 Han har gjort mig till ett ordspråk bland folken,
en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar är som en skugga.
8 De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige upprörs mot de gudlösa.
9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer blir starkare.
10 Men ni må alla komma igen,
jag finner ändå inte någon vis bland er.
11 Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12 Natten vill de göra till dag och när mörkret bryter in säger de:
"Ljuset är nära."
13 Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14 säga till förgängelsen:
"Du är min far",
och till maskarna:
"Min mor", "Min syster",
15 var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16 Far det ner till dödsrikets bommar,
sjunker vi tillsammans ner i stoftet?
Varning för förhärdelse
7 Därför säger den helige Ande:
I dag, om ni hör hans röst,[a]
8 så förhärda inte era hjärtan,
som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.
9 Där frestade de mig och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar under fyrtio år.
10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade:
Alltid far de vilse i sina hjärtan. De vill inte veta av mina vägar.
11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.
12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. 14 Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. 15 Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som när era fäder väckte min förbittring.[b] 16 Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? 17 Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? 18 Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? 19 Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln