Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [a]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [b]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [c]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Hamans plan att förgöra judarna
3 (A) Efter en tid upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman[a], Hammedatas son, till en hög position och gav honom högre rang än[b] alla de furstar som var hos honom. 2 (B) Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, för så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 3 Då sade kungens tjänare i kungens port till Mordokaj: ”Varför lyder du inte kungens befallning?” 4 När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen berättat för dem att han var jude. 5 När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom blev han ursinnig. 6 Men det var inte nog i hans ögon att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar, Mordokajs folk, i Ahasveros hela rike.
7 (C) I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår[c], kastade man pur[d], det vill säga lott, inför Haman om varje dag och varje månad fram till tolfte månaden[e], månaden Adar. 8 (D) Haman sade till kung Ahasveros: ”Det finns ett folk som bor utspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de följer inte kungens lagar. Det är inte värdigt kungen att låta dem hållas. 9 Om kungen samtycker bör en skrivelse utfärdas att de ska förgöras. Då ska jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter[f] silver att läggas i kungens skattkammare.” 10 (E) Kungen tog då av signetringen från sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: ”Silvret får du, och med folket kan du göra vad du vill.”
12 På trettonde dagen i första månaden[g] tillkallades kungens skrivare, och en skrivelse utfärdades helt enligt Hamans befallning till kungens satraper[h] och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med kurirer ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar[i], och att deras egendom skulle tas som byte. 14 (F) En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
15 (G) På kungens befallning skyndade kurirerna i väg, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg. Kungen och Haman satte sig för att dricka, men i staden Susa rådde bestörtning.
Jordens salt och världens ljus
13 (A) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.
14 (B) Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. 15 (C) Och man tänder inte ett ljus[a] och sätter det under skäppan[b], utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. 16 (D) På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.
Jesus och lagen
17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18 (E) Jag säger er sanningen[c]: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav[d], inte en prick[e] i lagen[f] förgå, inte förrän allt har skett.
19 (F) Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. 20 (G) För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation