Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
6 Dina pilar är skarpa,
folken ska falla för dig,
kungens fiender ska träffas
i hjärtat.
7 (A) Gud, din tron består
i evigheters evighet,
ditt rikes spira är rättens spira.
8 (B) Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[a] med glädjens olja
mer än dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia
doftar alla dina kläder,
från elfenbenspalats
gläder dig strängars klang.
1 Sångernas sång av Salomo.
Bruden
2 Kyss mig med[a] kyssar av din mun!
Din kärlek är ljuvare än vin.
3 Ljuvlig är dina salvors doft,
en utgjuten salva[b] är ditt namn.
Därför älskar
de unga kvinnorna dig.
4 (A) Dra mig med dig, låt oss skynda!
Kungen har fört mig in
i sina kammare.
Vännerna
Vi vill jubla och glädjas över dig,
prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar man dig!
Bruden
5 (B) Mörk är jag, men vacker,
ni Jerusalems döttrar,
som Kedars hyddor[c],
som Salomos tält.
6 (C) Se inte på mig för att jag är mörk,
för att solen har bränt mig.
Min mors söner blev arga på mig,
de satte mig att vakta
vingårdarna.
Min egen vingård vaktade jag inte.
7 (D) Säg mig, du som min själ har kär:
Var vallar du din hjord,
var låter du den vila
vid middagstid?
Varför skulle jag gå som beslöjad[d]
vid dina vänners hjordar?
Brudgummen
8 Vet du inte det,
du skönaste bland kvinnor?
Gå då i hjordens spår
och valla dina killingar
vid herdarnas tält.
9 (E) Vid ett sto i faraos spann
liknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder är så vackra
med sina smycken,
din hals med rader av pärlor.
11 Smycken av guld
med pärlor av silver
ska vi göra åt dig.
Bruden
12 Medan kungen håller sin fest
sprider min nardus[e] sin doft.
13 Min vän är för mig
ett myrragömme[f]
som vilar mellan mina bröst.
14 Min vän är för mig
en klase hennablommor[g]
från En-Gedis[h] vingårdar.
Brudgummen
Bruden
16 Vad du är vacker, min vän,
och ljuvlig!
Vårt viloläger grönskar.
17 Cedrar är bjälkar i vårt hus,
cypresser vår väggpanel.[j]
Hälsning
1 (A) Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen[a].
Glädje i prövningen
2 (B) Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 (C) Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4 (D) Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning[b], så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5 (E) Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 (F) Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 (G) splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation