Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om syndernas förlåtelse
51 För körledaren. En psalm av David, 2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba[a].
3 Gud, var mig nådig
efter din godhet,
utplåna mina överträdelser
efter din stora barmhärtighet.
4 Tvätta mig ren från min skuld,
rena mig från min synd,
5 för jag känner mina överträdelser
och min synd är alltid inför mig.
6 (B) Mot dig, just mot dig, har jag syndat
och gjort det som är ont
i dina ögon.
Därför har du rätt när du talar,
du är ren när du dömer.
7 (C) Ja, med skuld är jag född
och med synd blev jag till
i min moders liv.
8 Du älskar sanning i hjärtat,
lär mig då vishet i mitt innersta.
9 (D) Rena mig med isop[b]
så att jag blir ren,
tvätta mig
så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig höra fröjd och glädje,
låt de ben du har krossat få jubla.
11 Vänd bort ditt ansikte
från mina synder,
utplåna all min skuld.
12 (E) Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta
och ge mig på nytt
en frimodig ande.
Gideon
6 Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon, och han gav dem i midjaniternas hand i sju år. 2 Midjaniternas hand pressade Israel så starkt att Israels barn på grund av midjaniterna gjorde sig hålor uppe i bergen, och grottor och bergfästen. 3 (A) Närhelst israeliterna hade sått, drog midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp mot dem. 4 De belägrade dem, överföll dem och fördärvade landets gröda ända till Gaza. De lämnade inget kvar att leva av i Israel, varken får, oxar eller åsnor, 5 för de drog dit upp med sin boskap och sina tält, talrika som gräshoppor. Oräkneliga var de med sina kameler, och de kom in i landet för att fördärva det. 6 Så blev Israel utarmat genom midjaniterna, och Israels barn ropade till Herren.
7 När Israels barn ropade till Herren för midjaniternas skull, 8 sände Herren en profet till Israels barn som sade till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har fört er upp ur Egypten och hämtat er ut ur träldomshuset. 9 Jag har räddat er från egyptiernas hand och från alla era förtryckares hand. Jag drev bort dem framför er och gav er deras land. 10 (B) Och jag sade till er: Jag är Herren er Gud. Ni ska inte frukta de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte till min röst.”
Fariseernas och saddukeernas surdeg
5 (A) När lärjungarna kom över till andra sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. 6 (B) Jesus sade till dem: "Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg!" 7 De sade till varandra: "Vi fick inte med oss något bröd."
8 Jesus märkte det och frågade: "Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Så lite tro ni har! 9 (C) Förstår ni fortfarande inte? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de fem tusen och hur många korgar ni fick? 10 (D) Eller de sju bröden till de fyra tusen och hur många korgar ni fick? 11 Varför förstår ni inte att det inte var bröd jag talade om? Akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg." 12 Då förstod de att han inte talade om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och saddukeernas lära.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation