Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens heliga stad
48 [a]En sång, en psalm av Koras söner.
2 (A) Stor är Herren och högt lovad
i vår Guds stad,
på sitt heliga berg.
3 (B) Skönt höjer det sig,
hela jordens fröjd,
Sions berg längst upp i norr[b],
den store kungens stad.
4 (C) Gud bor i dess borgar,
känd som en tillflykt.
5 (D) Se, kungarna slog sig ihop,
de ryckte fram tillsammans.
6 De såg, de häpnade,
förskräcktes och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som en födande kvinna,
8 (E) som när östanvinden krossade
Tarshishskeppen[c].
9 Det vi har hört om,
det fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad.
Gud bevarar den till evig tid. Sela
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand
är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar[d] jublar
över dina domar.
David sörjer Abner
31 David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en sorgesång över Abner:
”Måste Abner dö
en dåres död?
34 Dina händer var inte bundna,
dina fötter var inte slagna i bojor.
Du föll som man faller
för onda män.”
35 Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” 36 Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket. 37 Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son. 38 Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag?
Lärjungaskapets krav
18 När Jesus såg att det samlades mycket folk omkring honom, befallde han att man skulle ta sig över till andra sidan sjön. 19 (A) Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare[a], jag vill följa dig vart du än går." 20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen[b] har ingenstans att vila sitt huvud."
21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå bort och begrava min far[c]." 22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda[d] begrava sina döda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation