Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[a] dem
som smuts på gatan.
44 (A) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (B) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (C) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (D) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[b]
Sauls död
10 (A) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa[a].
2 Filisteerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3 När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. 4 (B) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5 När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog.
6 Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång. 7 När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
8 Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9 De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10 De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel[b].
11 När invånarna i Jabesh i Gilead[c] hörde om allt som filisteerna hade gjort med Saul, 12 (C) bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
13 (D) Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska[d] för att få svar. 14 Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.
Jesus botar en pojke med stum ande
14 När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus, blev de förundrade och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar?"
17 (A) En i folkskaran svarade honom: "Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. 18 Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 19 Jesus svarade dem: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig." 20 (B) Och de kom med honom till Jesus.
Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. 22 Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" 23 (C) Jesus sade till honom: "Om du kan? Allt är möjligt för den som tror." 24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
25 Jesus såg att folk strömmade till, och han sade strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" 26 Anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog hans hand och reste upp honom, och han stod upp.
28 (D) När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?" 29 Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."[a]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation