Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens tack för räddning och seger
18 (A) För körledaren. Av Herrens tjänare David, som sjöng denna sång till Herren när Herrenhade räddat honom från alla hans fiender[a] och ur Sauls våld. 2 (B) Han sade:
Hjärtligt kär har jag dig,
Herre min styrka,
3 (C) Herre mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
min Gud, min klippa
och min tillflykt,
min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn!
4 (D) Jag ropar till Herren,
den högt lovade,
och jag blir frälst från mina fiender.
5 (E) Dödens band omgav mig,
fördärvets strömmar
skrämde mig,
6 dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror mötte mig.
43 Jag malde dem
till stoft för vinden,
jag slängde ut[a] dem
som smuts på gatan.
44 (A) Du räddade mig
ur folkets strider,
du satte mig till huvud
över hednafolk,
folk som jag inte kände
blev mina tjänare.
45 (B) Så snart de hörde om mig
lydde de mig,
främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
vissnade bort,
bävande lämnade de sina fästen.
47 Herren lever!
Lovad är min klippa,
upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (C) Gud, du har gett mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
från mina fiender,
du har upphöjt mig
över mina motståndare
och räddat mig från våldsmän.
50 (D) Därför vill jag tacka dig
bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn,[b]
Sauls och hans söners död
31 (A) Filisteerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. 2 (B) Filisteerna ansatte häftigt Saul och hans söner, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua.
3 När striden hårdnade kring Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna. 4 (C) Han sade till sin väpnare: ”Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de där oomskurna kommer och genomborrar mig och skymfar mig.” Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig på det. 5 När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig på sitt svärd och följde honom i döden.
6 Saul och hans tre söner, hans väpnare och alla hans män dog på samma dag. 7 När israeliterna på andra sidan dalen och på andra sidan Jordan såg att Israels män hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde. Sedan kom filisteerna och bosatte sig i dem.
8 Dagen därpå kom filisteerna för att plundra de slagna och fann då Saul och hans tre söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9 De högg av Sauls huvud och tog hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land för att sprida den goda nyheten i sitt avgudahus och bland folket. 10 De lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hängde de upp på muren i Bet-Shan.[a]
11 När invånarna i Jabesh i Gilead[b] hörde vad filisteerna hade gjort med Saul, 12 (D) bröt alla vapenföra män upp och gick hela natten. De tog ner Sauls och hans söners kroppar från muren i Bet-Shan och begav sig sedan till Jabesh och brände dem[c] där. 13 Därefter tog de deras ben och begravde dem under tamarisken i Jabesh. Sedan fastade de i sju dagar.
9 (A) Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 (B) Jag vet hur villiga ni är, och inför makedonierna brukar jag berömma er och berätta att Achaia har varit redo sedan i fjol. Er iver har sporrat de flesta.
3 (C) Nu sänder jag ändå bröderna för att vårt beröm av er i denna sak inte ska visa sig vara tomt prat och för att ni ska vara förberedda, som jag redan nämnt. 4 Annars får vi – för att inte säga ni – stå där och skämmas när makedonierna som kommer med mig ser att ni är oförberedda trots vårt förtroende för er. 5 Därför tyckte jag mig behöva be bröderna resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav[a].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation