Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Tacksamhet för Herrens hjälp
138 [a]Av David.
Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta,
lovsjunga dig inför gudarna.
2 [b]Jag vill tillbe inför ditt heliga tempel
och prisa ditt namn
för din nåd och din sanning,
för du har gjort ditt ord
och ditt namn större än allt.
3 [c]När jag ropade svarade du mig,
du gav mig frimodighet
och kraft i min själ.
Förbundsarken erövras av filisteerna
4 (A) Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna[a] och slog läger vid Eben-Ezer[b], medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. 2 Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet. 3 (B) När folket kom tillbaka till lägret sade de äldste i Israel: ”Varför har Herren i dag slagit oss inför filisteerna? Låt oss hämta Herrens förbundsark[c] från Shilo så att den är här bland oss och räddar oss från våra fienders hand. 4 (C) Folket sände män till Shilo, och de bar Herren Sebaots förbundsark därifrån, hans som tronar på keruberna[d]. Elis båda söner Hofni och Pinehas följde med Guds förbundsark.
5 När Herrens förbundsark kom in i lägret brast hela Israel ut i ett så högt jubelrop att marken skakade. 6 Filisteerna hörde jubelropet och sade: ”Vad betyder det där höga jubelropet i hebreernas läger?” När filisteerna fick veta att Herrens ark hade kommit in i lägret 7 blev de rädda, för de tänkte: ”Gud har kommit in i lägret.” De sade: ”Ve oss! Något sådant har inte hänt förut. 8 (D) Ve oss! Vem kan rädda oss från den mäktige Gudens hand? Det var den Guden som slog egyptierna med alla slags plågor i öknen. 9 (E) Men fatta mod och var män, filisteer, så ni inte blir slavar åt hebreerna liksom de har varit slavar åt er. Var nu män och kämpa!”
10 Så stred filisteerna, och israeliterna blev slagna och flydde var och en till sitt tält. Nederlaget blev mycket stort, och bland Israel föll trettiotusen man av fotfolket. 11 (F) Dessutom blev Guds ark erövrad, och Elis båda söner Hofni och Pinehas miste livet.
Eli dör
12 (G) En benjaminit sprang från slagfältet och kom samma dag till Shilo, med sönderrivna kläder och jord på sitt huvud. 13 När han kom fram satt Eli på sin stol vid vägkanten och vaktade, för hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden och berättade, brast hela staden ut i sorgerop. 14 När Eli hörde ropen sade han: ”Vad är det här för oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 (H) Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade starr så att han inte kunde se.
16 Mannen sade till Eli: ”Det är jag som har kommit från slagfältet. Jag flydde från slagfältet i dag.” Då sade Eli: ”Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: ”Israel har flytt för filisteerna, och många i folket har stupat. Även dina båda söner Hofni och Pinehas är döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten. Han bröt nacken och dog, för mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.[e]
I-Kabod
19 Hans sonhustru, Pinehas hustru, var havande och nära att föda. Hon fick höra nyheten att Guds ark var bortrövad och att hennes svärfar och man var döda. Då sjönk hon ner och födde sitt barn, för födslovärkarna kom över henne. 20 (I) Medan hon höll på att dö sade kvinnorna som stod omkring henne: ”Var inte rädd, du har fött en son.” Men hon svarade inte och brydde sig inte om det. 21 Hon kallade pojken I-Kabod[f] och sade: ”Härligheten är borta från Israel”, eftersom Guds ark var tagen och hennes svärfar och man var döda. 22 Hon sade: ”Härligheten är borta från Israel, för Guds ark är bortrövad.”
7 (A) Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. 8 (B) Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder.[a] 9 (C) Var gästfria mot varandra utan att klaga.
10 (D) Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 11 (E) Om någon talar ska han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.
Glädje under lidandet
12 (F) Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. 13 (G) Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet.
14 (H) Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 (I) Ingen av er ska behöva lida som mördare, tjuv, förbrytare eller för att han lägger sig i andras angelägenheter. 16 (J) Men om någon får lida som kristen ska han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet.
17 Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder[b] Guds evangelium? 18 (K) Och om den rättfärdige knappt blir frälst, hur går det då för den gudlöse och syndaren?[c] 19 (L) Därför ska de som får lida efter Guds vilja anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare och göra det som är gott.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation