Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön för Herrens vinstock
80 För körledaren, till "Liljorna".
Ett vittnesbörd, en psalm av Asaf.
2 (A) Lyssna, du Israels herde!
Du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna,
visa dig i glans!
3 Väck upp din makt till att gå
framför Efraim och Benjamin
och Manasse,
och kom till vår frälsning.
4 (B) Gud, upprätta oss[a]!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
5 Herre Gud Sebaot,
hur länge ska din vrede ryka
mot ditt folks bön?
6 (C) Du har låtit dem äta tårars bröd
och dricka tårar i fullt mått.
7 (D) Du gör oss till ett stridsämne
för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
8 Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
9 (E) Du hämtade en vinstock
från Egypten,
du fördrev hednafolk
och planterade den.
10 Du röjde plats för den,
och den slog rot
och uppfyllde landet.
11 Den täckte bergen med sin skugga
och Guds cedrar med sina grenar,
12 (F) den sträckte ut sina skott till havet
och sina knoppar till floden[b].
13 (G) Varför rev du dess mur
så att alla som passerar
kan plocka av den?
14 Vildsvin från skogen
frossar på den,
markens smådjur äter av den.
15 Gud Sebaot, kom tillbaka!
Blicka ner från himlen och se,
ta hand om denna vinstock!
16 (H) Skydda vad din högra hand
har planterat,
den son du har fostrat åt dig.
17 Den är bränd av eld och nerhuggen,
de går under inför din stränga blick.
18 Håll din hand över mannen
vid din högra sida,
den människoson
du har fostrat åt dig.
19 Då ska vi inte vika från dig.
Ge oss liv, och vi ska åkalla
ditt namn.
20 Herre Gud Sebaot, upprätta oss!
Låt ditt ansikte lysa
så att vi blir frälsta.
Dom och upprättelse
9 Ni kvinnor som är så säkra,
res er upp och hör min röst!
Ni självsäkra döttrar,
lyssna till mina ord!
10 När dagar lagts till år ska ni darra,
ni som är så sorglösa,
för vinskörden uteblir,
ingen fruktskörd kommer mer.
11 Bäva, ni säkra,
darra, ni sorglösa,
lägg av era kläder och blotta er,
bär säcktyg runt era höfter!
12 Slå er mot brösten och klaga
över de vackra fälten,
över de fruktbara vinstockarna,
13 över mitt folks åkrar
där törne och tistel skjuter upp,
över glädjens alla boningar
i den yra staden.
14 (A) För palatset blir övergivet,
den folkrika staden lämnas öde.
Ofelhöjden[a] med tornet förvandlas
till grotthålor för evigt,
till glädje för vildåsnor
och bete för hjordar –
15 (B) tills Anden från höjden
blir utgjuten över oss
och öknen blir ett bördigt fält,
och det bördiga fältet
räknas som skog.
16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,
rättfärdigheten bo
på det bördiga fältet.
17 Rättfärdighetens frukt
ska vara frid,
och rättfärdighetens verk
vara ro och trygghet för evigt.
18 (C) Mitt folk ska bo i fridfulla hem,
i trygga boningar
och på säkra viloplatser.
19 (D) Men hagel ska falla när skogen fälls,
och staden ska bli
djupt ödmjukad.
20 Lyckliga är ni
som kan så vid alla vatten
och låta oxen och åsnan
fritt ströva omkring.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation