Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
17 (A) Fyll deras ansikten med skam
så att de söker ditt namn, Herre.
18 De ska skämmas
i skräck till evig tid,
de ska skämmas och gå under.
Hamans död
7 (A) Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 (B) Även nu på den andra dagen sade kungen till Ester medan vinet dracks: ”Vad är din önskan, drottning Ester? Den ska beviljas. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket ska den uppfyllas.” 3 Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om kungen så finner för gott: Skona mitt liv, det är min önskan, och skona mitt folk, det är min begäran. 4 (C) För vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dödas och förgöras. Hade vi bara blivit sålda som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit stor nog att besvära kungen med.” 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: ”Vem är det? Var är han som har vågat göra något sådant?” 6 (D) Ester sade: ”Det är en motståndare och fiende, den onde Haman där.”
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar[a] för att vädja till drottning Ester för sitt liv, för han insåg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka från palatsets trädgård till festsalen hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: ”Tänker han till och med våldföra sig på drottningen härinne i mitt eget hus?” Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 (E) Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Det finns en påle som Haman reste för Mordokaj, som hjälpte kungen med sina ord. Den står vid Hamans hus, femtio alnar hög.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!”
10 (F) Och man hängde upp Haman på den påle som han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
45 (A) Vem är den trogne och kloke tjänaren vars herre har satt honom över sina andra tjänare för att ge dem mat i rätt tid? 46 Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. 47 (B) Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. 48 (C) Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, 50 då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det, 51 (D) och han ska hugga honom i stycken och ge honom hans plats bland hycklarna. Där ska man gråta och gnissla tänder.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation