Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herre, du har varit vår tillflykt^[a]
    från släkte till släkte.
^2 (B) Innan bergen blev till
    och du skapade jorden och världen,
        från evighet till evighet är du,
            Gud.

^3 (C) Du låter människan
        vända åter till stoft,
    du säger: "Vänd om,
        ni människors^[b] barn!"
^4 (D) Tusen år är i dina ögon
    som dagen i går som försvann,
        som en av nattens timmar^[c].
^5 (E) Du sköljer bort dem,
        de är som en sömn.
    Om morgonen gror de som gräset,
^6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
    mot kvällen vissnar det och torkar.

^13 (A) Kom tillbaka, Herre!
        Hur länge dröjer du?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd
        när morgonen gryr,
    så att vi får jubla och glädjas
        i alla våra dagar.
¹⁵ Gläd oss lika många dagar
        som du plågat oss,
    lika många år
        som vi sett det onda.
¹⁶ Låt din gärning bli synlig
        för dina tjänare
    och din härlighet över deras barn,
¹⁷ och låt Herren vår Guds ljuvlighet
        vila över oss.
    Ge oss framgång
        med våra händers verk,
    ja, ge framgång
        åt våra händers verk.

Hör, du jord, min muns ord!
² Som regnet ska min lära droppa,
        som daggen ska mitt tal flöda,
    som rikligt regn på grönska,
        som regnskurar på gräs.
^3 (B) Herrens namn ska jag förkunna.
    Ge ära åt vår store Gud!
^4 (C) Han är Klippan,
    fullkomliga är hans gärningar,
        för alla hans vägar är rätta.
    En trofast Gud utan svek,
        rättfärdig och rättvis är han.
^5 (D) De har handlat illa mot honom,
    de är inte hans barn utan en skam,
        ett förvänt och avogt släkte.
^6 (E) Är det så du lönar Herren,
        du dåraktiga och ovisa folk?
    Är han inte din Far
        som skapade dig,
    han som danade och formade dig?

⁷ Kom ihåg forna dagar.
        Ge akt på gångna släktens år.
    Fråga din far,
        han ska berätta för dig,
    dina äldste, de ska säga dig det.
^8 (F) När den Högste gav arvslotter
        åt folken,
    när han spred ut människors barn,
        då utstakade han gränserna
            för folken
        efter antalet av Israels barn^[a],
^9 (G) för Herrens del är hans folk,
    Jakob är hans arvedels lott.

¹⁰ Han fann honom i öknens land,
        i ödslig, tjutande ödemark.
    Han omslöt honom
        och tog honom i sin vård,
    han bevarade honom
        som sin ögonsten^[b].
^11 (H) Som en örn väcker upp sitt bo
        och svävar över sina ungar,
    så bredde han ut sina vingar
        och tog emot honom
            och bar honom på sina fjädrar.
¹² Endast Herren ledde honom,
    ingen främmande gud
        vid hans sida.
¹³ Han lät honom gå fram
    över landets höjder^[c]
        och äta av markens gröda.
    Han lät honom suga honung
        ur berget
    och olja ur den hårda klippan.^[d]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
    och sötmjölk av får
        med det bästa av lamm,
    baggar från Bashan^[e] och bockar,
        det bästa och finaste vete.
    Druvors blod fick du dricka,
        skummande vin.