Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Guds under vid uttåget ur Egypten

Molnpelaren och eldpelaren

¹⁷ När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land^[a], fast det var den närmaste vägen. Gud tänkte nämligen att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten när de fick se krig hota. ¹⁸ Därför lät han folket ta en omväg genom öknen^[b] mot Röda havet^[c]. Israels barn drog ut ur Egypten i ordnade grupper.^{[d] 19 (A)} Och Mose tog med sig Josefs ben, för Josef hade tagit en ed av Israels barn och sagt: ”När Gud ser till er, ta då med mina ben härifrån.”

^20 (B) De bröt upp från Suckot^[e] och slog läger i Etam vid utkanten av öknen. ^21 (C) Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare^[f] för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. ²² Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten.

^11 (A) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. ^12 (B) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

^13 (C) Bröder^[a], var inte förvånade om världen hatar er. ^14 (D) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. ^15 (E) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. ^16 (F) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder.