Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hjälpen kommer från Herren

121 ^[a]En pilgrimssång.

^29 (A) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

^31 (B) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. ³² Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” ³³ Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ^35 (C) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

^37 (D) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[a] man till fots förutom barn. ^38 (E) En stor blandad folkhop^[b] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (F) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[c] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Den kristne och överheten

13 ^(A) Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. ^2 (B) Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

³ De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. ^4 (C) Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵ Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

⁶ Det är också därför ni betalar skatt, för de styrande är Guds tjänare och ständigt verksamma för just den uppgiften. ^7 (D) Ge alla vad ni är skyldiga dem: skatt åt den som ska ha skatt, tull åt den som ska ha tull, respekt åt den som ska ha respekt och heder åt den som ska ha heder.