Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hjälp mot Guds folks fiender

83 En sång, en psalm av Asaf.

Mose och Aron inför farao

5 ^(A) Därefter gick Mose och Aron till farao^[a] och sade: ”Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla högtid åt mig i öknen!” ^2 (B) Men farao svarade: ”Vem är Herren? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel.”

^3 (C) Då sade de: ”Hebreernas Gud har uppenbarat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud, så att han inte kommer över oss med pest eller svärd.” ⁴ Men kungen av Egypten sade till dem: ”Mose och Aron, varför lockar ni bort folket från deras arbete? Gå till era dagsverken!” ^5 (D) Och farao fortsatte: ”Folket är redan nu många i landet. Ändå vill ni att de ska sluta med sina dagsverken!”

⁶ Samma dag befallde farao slavdrivarna och folkets förmän: ⁷ ”Ni ska inte ge dem halm^[b] till teglet som förut. Låt dem gå och skaffa halm själva. ⁸ Men samma mängd tegel som de gjort förut ska ni kräva av dem, utan något avdrag. De är lata, därför ropar de: Låt oss gå och offra åt vår Gud! ⁹ Man måste lägga hårt arbete på dessa människor, så att de har något att göra och inte lyssnar på lögner.” ¹⁰ Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. ¹¹ Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”

¹² Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. ¹³ Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!” ¹⁴ Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”

¹⁵ Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare? ¹⁶ Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel^[c]. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.” ¹⁷ Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! ¹⁸ Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”

¹⁹ Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. ²⁰ När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, ²¹ och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”

^22 (E) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”

Guds löfte om befrielse

6 ^(F) Men Herren sade till Mose: ”Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Min starka hand ska få honom att släppa dem, och min starka hand ska få honom att driva ut dem ur sitt land.”

² Och Gud sade till Mose: ”Jag är Herren. ^3 (G) För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige^[d], men under mitt namn^[e] Herren gjorde jag mig inte känd för dem. ^4 (H) Jag upprättade också mitt förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. ^5 (I) Och jag har nu hört Israels barn sucka över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt förbund.

^6 (J) Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag ska föra er ut från Egyptens tvångsarbete och rädda er från deras slaveri, och jag ska återlösa er med utsträckt arm och stora straffdomar. ⁷ Och jag ska ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni ska inse att jag är Herren er Gud, som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. ^8 (K) Och jag ska föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag ska ge er det som arvedel. Jag är Herren.” ⁹ Allt detta talade Mose till Israels barn, men de lyssnade inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.

¹⁰ Därefter sade Herren till Mose: ¹¹ ”Gå och säg till farao, kungen av Egypten, att han släpper Israels barn från sitt land.” ^12 (L) Men Mose talade inför Herren och sade: ”Israels barn lyssnar ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar^[f]?” ¹³ Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen av Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

Brevet till Filadelfia

^7 (A) Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: ^8 (B) Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.

^9 (C) Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som kallar sig judar men inte är det utan ljuger. Jag ska få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de ska förstå att jag älskar dig. ^10 (D) Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet^[a] ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare. ^11 (E) Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.

^12 (F) Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han ska aldrig mer lämna det. På honom ska jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. ¹³ Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna!