Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
8 Och det kom en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef[a]. 9 Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss. 10 Nu ska vi gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.”
11 Därför satte man arbetsledare över dem och plågade dem med tvångsarbete[b]. De byggde förrådsstäderna Pitom[c] och Raamses[d] åt farao[e]. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man kände fruktan för Israels barn. 13 (A) Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel[f] och med allt arbete på fälten, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.
15 Kungen av Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna. En av dem hette Shifra och den andra Pua, 16 och han sade: ”Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva.”
17 (B) Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: ”Varför har ni gjort så här och låtit barnen leva?” 19 Barnmorskorna svarade farao: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, de har fött innan barnmorskan kommer till dem.” 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer.
22 (C) Då befallde farao allt sitt folk: ”Alla nyfödda pojkar ska ni kasta i Nilen, men alla flickor ska ni låta leva.”
Moses födelse och räddning
2 (D) En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 (E) Hustrun blev havande och födde en son.[g] Hon såg att det var ett vackert barn[h] och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg[i] av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 (F) Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.[j]
5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”
7 Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma[k] som kan amma barnet åt dig?” 8 Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det.
10 (G) När pojken hade vuxit upp[l] förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp[m] honom ur vattnet”, sade hon.
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [a]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [b]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [c]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Den andliga gudstjänsten
12 (A) Därför uppmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga[a] gudstjänst. 2 (B) Och anpassa er inte efter den här världen[b], utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.
3 (C) I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. 4 (D) För liksom vi i en enda kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 (E) så är vi många en enda kropp i Kristus. Men var för sig är vi varandras lemmar.
6 (F) Vi har olika gåvor efter den nåd vi har fått: att profetera i överensstämmelse med tron, 7 (G) att tjäna i vår uppgift, att undervisa i läran, 8 (H) att förmana[c] med uppmuntran och tröst, att dela ut gåvor utan baktankar[d], att vara hängiven som ledare, eller att visa barmhärtighet med glatt hjärta.
Petrus bekännelse
13 (A) När Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 14 (B) De svarade: "Vissa säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna." 15 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" 16 (C) Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens Son."
17 (D) Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen. 18 Och jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa[a] ska jag bygga min församling, och helvetets[b] portar ska inte få makt över den. 19 (E) Jag ska ge dig himmelrikets nycklar[c]. Allt som du binder på jorden ska vara bundet i himlen, och allt som du löser på jorden ska vara löst i himlen." 20 (F) Sedan befallde han lärjungarna att inte berätta för någon att han var Messias.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation