Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Befriad ur stor nöd
124 En pilgrimssång av David.
Hade inte Herren varit med oss
– så ska Israel säga –
2 hade inte Herren varit med oss
när människor reste sig mot oss,
3 [a]då hade de slukat oss levande
i sin brinnande vrede mot oss.
4 Då hade vattnen dränkt oss,
strömmen översköljt oss,
5 [b]då hade de vilda vattenmassorna
översköljt oss.
6 Lovad är Herren
som inte lät oss bli rov
för deras käftar!
7 Vår själ kom undan
som fågeln ur jägarnas snara,
snaran brast och vi kom undan.
8 [c]Vår hjälp är i Herrens namn,
han som har gjort
himmel och jord.
Jakob välsignar sina söner
49 (A) Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ”Kom hit till mig, så ska jag tala om vad som ska hända er i kommande dagar. 2 Samla er och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er far!
3 (B) Ruben, du är min förstfödde,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 (C) Du sjuder över som vatten,
du ska inte bli den främste,
för du besteg din fars bädd,
då vanhelgade du den.
Han besteg min säng!
5 (D) Simeon och Levi är bröder,
våldet är deras vapen.
6 (E) Min själ ska inte ta del i deras råd,
min själ ska inte umgås med dem,
för de dödade män i sin vrede
och stympade oxar i sitt övermod.
7 (F) Förbannad är deras vrede
som är så våldsam
och deras grymhet
som är så stor!
Jag ska dela upp dem i Jakob
och skingra dem i Israel.
8 (G) Juda, dig ska dina bröder prisa.[a]
Din hand ska gripa
dina fienders nacke,
din fars söner
ska buga sig för dig.
9 (H) Ett ungt lejon är Juda.
Du reser dig från rivet byte,
min son.
Han böjer sig, han lägger sig
som ett lejon, som en lejonhona –
vem vågar väcka honom?
10 (I) Spiran ska inte vika från Juda,
inte härskarstaven
från hans fötter,
förrän han som den tillhör[b] kommer
och folken lyder honom.
11 Han binder sin ungåsna
vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 (J) Sebulon ska bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.[c]
Sin sida ska han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och landet ljuvligt.
Då böjde han sin rygg
under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 (K) Dan ska skaffa rätt[d] åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan ska vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen
som biter hästen i foten
så att ryttaren faller baklänges.
18 (L) Herre, jag väntar
på din frälsning!
19 Gad ska trängas av skaror[e]
och själv tränga dem in på hälarna.
20 (M) Från Asher kommer utsökta rätter,
han ska bjuda
på kungliga läckerheter.
22 Josef är ett ungt fruktträd,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter mot honom
och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer
och armar spänstiga
genom Jakobs Mäktige,
genom Herden, Israels Klippa,
25 (O) genom din fars Gud
som ska hjälpa dig,
genom den Allsmäktige
som ska välsigna dig
med välsignelser
från himlen därovan
välsignelser från djupet
som ruvar där nere,
välsignelser från bröst
och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De ska vara över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland sina bröder.
27 (P) Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han sitt rov,
på kvällen fördelar han bytet.”
28 Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sade till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: ”Jag ska nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 (Q) i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land, den som Abraham köpte till gravplats av hetiten Efron. 31 (R) Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på marken som köptes av hetiterna.”
33 När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Rättstvister mellan kristna
6 Hur kan någon av er som är i tvist med en annan gå till domstol inför de orättfärdiga och inte inför de heliga? 2 (A) Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Och om världen ska dömas av er, duger ni då inte till att döma i småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Ska ni då inte kunna döma i vardagliga ting?
4 Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för. 5 (B) Det här säger jag för att ni ska skämmas. Finns det ingen förståndig bland er, ingen som kan vara skiljedomare mellan bröder? 6 I stället går broder till domstol med broder, och detta inför otroende.
7 (C) Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, och det drabbar bröder.
9 (D) Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 (E) Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation