Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön i djupaste nöd
130 [a]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [b]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [c]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [d]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
16 När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Och farao sade till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och res hem till Kanaans land. 18 Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så ska jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni ska få äta av landets överflöd. 19 Du ska säga till dem att göra så här: Ta med er vagnar[a] från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. 20 Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land ska vara ert.” 21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost. 22 Och han gav dem var sin högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver[b] och fem högtidsdräkter. 23 Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. 24 Sedan lät han sina bröder resa, och de gav sig i väg. Och han sade till dem: ”Gräla inte på vägen hem!”
25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: ”Josef lever än, och han är härskare över hela Egyptens land!” Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras far Jakob nytt liv. 28 (A) Och Israel sade: ”Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör.”
Jesus botar en spetälsk
8 När han gick ner från berget följde stora skaror efter honom. 2 (A) Då kom en spetälsk[a] fram och föll ner för honom och sade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 3 Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast blev mannen ren från sin spetälska.
4 Jesus sade till honom: "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
En hednisk officers tro
5 (B) När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer[c] fram och bad honom: 6 "Herre, min tjänare[d] ligger förlamad där hemma i svåra plågor." 7 Jesus sade till honom: "Jag kommer och botar honom[e]." 8 Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. 9 Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det."
10 När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: "Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11 (C) Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords[f] med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12 (D) Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder."
13 Till officeren sade Jesus: "Gå. Så som du trott ska det ske för dig." Och i samma stund blev hans tjänare frisk.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation