Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om beskydd
28 (A) Av David.
Till dig, Herre, ropar jag.
Min klippa, var inte stum
mot mig!
Om du är tyst mot mig,
blir jag som de
som går ner i graven.
2 (B) Hör min bön om nåd
när jag ropar till dig,
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste
i din helgedom.
3 (C) Släpa inte bort mig
med gudlösa och förbrytare,
med dem som talar vänligt
med sin nästa
men har ondska i sitt hjärta.
4 (D) Löna dem för deras handlingar,
för deras onda gärningar.
Löna dem för deras händers verk,
ge dem för det de har gjort,
5 (E) för de bryr sig inte om
Herrens gärningar,
hans händers verk.
Därför ska han riva ner dem
och inte bygga upp dem.
6 Lovad är Herren,
för han har hört mina böner
om nåd!
7 (F) Herren är min styrka
och min sköld.
På honom litar mitt hjärta,
jag får hjälp
och mitt hjärta jublar.
Honom vill jag tacka
med min sång.
29 (A) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” 33 (B) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg[a] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.
36 (C) Men midjaniterna[b] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
4 (A) Gud skonade ju inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i avgrunden[a] och överlämnade dem åt mörkrets kedjor[b] för att hållas i förvar fram till domen. 5 (B) Han skonade inte heller den forntida världen men bevarade Noa, rättfärdighetens förkunnare, med sju andra när han lät floden drabba de gudlösas värld. 6 (C) Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa. 7 (D) Men han räddade den rättfärdige Lot, som plågades av de laglösas lössläppta liv. 8 (E) Den rättfärdige som bodde bland dem plågades nämligen dag efter dag i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde.
9 (F) Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag. 10 (G) Det gäller särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur[c] och föraktar Herren[d]. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att håna höga makter,
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation