Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Domsord över Juda och Israel
1 (A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.
2 (B) Hör alla folk, lyssna du jord
med allt som är på den!
Herren Gud
ska vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel,
3 (C) för Herren träder fram
ur sin boning,
han stiger ner och går fram
över jordens höjder.
4 (D) Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vatten som störtar
utför branten.
5 Allt detta sker för Jakobs brott,
för synden hos Israels hus.
Vem är skyldig till Jakobs brott?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder[c]?
Är det inte Jerusalem?
Ett liv i helgelse
4 (A) För övrigt, bröder, har ni lärt er av oss hur ni ska leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber vi er och uppmanar er i Herren Jesus att göra det ännu mer.
2 (B) Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. 3 (C) Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från sexuell omoral, 4 (D) att ni var och en vet att vinna er en hustru[a] på ett helgat och hedervärt sätt. 5 (E) Det får inte ske i lidelser och begär som bland hedningarna som inte känner Gud, 6 (F) så att någon går för långt i denna sak och kränker sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. 7 (G) Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. 8 (H) Den som avvisar detta avvisar alltså inte en människa utan Gud, som ger er sin helige Ande.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation