Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29
Esaus och Jakobs födelse
19 (A) Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, 20 och Isak var fyrtio år[a] gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till aramén Betuel från Paddan-Aram och syster till aramén Laban. 21 Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande.
22 Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: ”Om det blir så här, varför drabbar det mig?[b]” Och hon gick för att fråga Herren. 23 (B) Herren svarade henne:
”Två folk finns i ditt moderliv,
två folkstammar
ska gå skilda vägar ur ditt sköte.
Det ena folket ska bli
starkare än det andra,
och den äldre ska tjäna den yngre[c].”
24 När tiden var inne för henne att föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau[d]. 26 (C) Sedan kom hans bror fram, och hans hand höll om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob[e]. Isak var sextio år[f] när de föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27 Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. 28 Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
29 En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. 30 Han sade till Jakob: ”Låt mig få äta av det röda, det röda där, för jag är helt utmattad.” Därav fick han namnet Edom[g]. 31 Men Jakob sade: ”Sälj först din förstfödslorätt[h] till mig.” 32 Esau svarade: ”Jag håller ju på att dö. Vad ska jag då med förstfödslorätten till?” 33 (D) Jakob sade: ”Ge mig din ed på det först.” Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så lite värdesatte Esau sin förstfödslorätt.
נNun
105 [a]Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig.
106 Jag har gett min ed och hållit den:
att följa dina rättfärdiga domar.
107 Jag är svårt plågad, Herre.
Ge mig liv enligt ditt ord!
108 [b]Låt min muns frivilliga offer
glädja dig, Herre,
och lär mig dina domar.
109 [c]Mitt liv är ständigt i min hand,[d]
men jag glömmer inte
din undervisning.
110 De gudlösa lägger snaror för mig,
men jag villas inte bort
från dina befallningar.
111 Jag har fått dina vittnesbörd
som min eviga arvedel.
De är mitt hjärtas fröjd.
112 Jag har vänt mitt hjärta
till att följa dina stadgar
för evigt, ända till slutet[e].
8 (A) Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2 (B) Livets Andes lag har i Kristus Jesus[a] gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3 (C) Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. 4 (D) Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.
5 (E) De som lever efter köttet tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. 6 (F) Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7 (G) Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. 8 De som lever i köttet kan inte behaga Gud.
Guds barns liv i Anden
9 (H) Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom[b] Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. 10 (I) Om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är liv[c] på grund av rättfärdigheten. 11 (J) Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Liknelsen om såningsmannen
13 Samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Då samlades så mycket folk hos honom att han steg i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3 (A) Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:
"En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt[a] och sextiofalt och trettiofalt. 9 (B) Hör, du som har öron!"
Liknelsens innebörd
18 (A) Så hör nu vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 19 När någon hör ordet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som såddes i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. 20 Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, 21 men han har ingen rot inom sig utan tror bara för en tid. När han möter lidande eller förföljelse för ordets skull så kommer han genast på fall. 22 (B) Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. 23 Men det som såddes i god jord är den som hör ordet och förstår och bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation