Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Bön om hjälp i svår nöd

86 ^(A) En bön av David.

Gud välsignar Jakob i Betel

35 ^(A) Gud sade till Jakob: ”Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”

^2 (B) Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er. Rena er och byt kläder. ³ Vi går upp till Betel. Där ska jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på vägen jag gick.” ⁴ Och de gav Jakob alla främmande gudar de hade och alla sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem.

Apostlarna inför Stora rådet

^17 (A) Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund^{[a] 18} och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. ^19 (B) Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: ^20 (C) "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv^[b]!" ²¹ När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.^{[c] 22} Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: ²³ "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." ²⁴ När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" ²⁶ Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.