Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Från tårar till jubel

126 ^[a]En pilgrimssång.

Sara dör

23 Sara blev hundratjugosju år^[a]. Så gammal blev Sara. ² Hon dog i Kirjat-Arba, det vill säga Hebron i Kanaans land. Och Abraham kom för att sörja Sara och gråta över henne.

³ Sedan reste sig Abraham upp från sin döda och talade med hetiterna^[b]. Han sade: ^4 (A) ”Jag är en främling och gäst hos er. Ge mig en egen gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda.” ⁵ Hetiterna svarade Abraham: ⁶ ”Hör på oss, herre. Du är en Guds furste bland oss. Begrav din döda i den förnämsta av våra gravar. Ingen av oss ska vägra att ge dig sin grav, så att du kan begrava din döda där.”

⁷ Då reste sig Abraham och bugade djupt för hetiterna, landets folk, ⁸ och sade till dem: ”Om ni verkligen vill låta mig begrava min döda, så lyssna på mig och lägg ett ord för mig hos Efron, Sohars son, ⁹ så att han ger mig grottan i Makpela som tillhör honom och som ligger vid utkanten av hans mark. Jag vill att han ger mig den mot full betalning som egen gravplats bland er.”

¹⁰ Men Efron satt där bland hetiterna. Och hetiten Efron svarade Abraham inför alla hetiterna som hade kommit till stadsporten: ¹¹ ”Nej, min herre, lyssna på mig. Jag ger dig fältet. Grottan som finns där skänker jag dig också. Jag ger den till dig inför mitt folk. Begrav din döda.” ¹² Abraham bugade sig djupt för landets folk ¹³ och sade till Efron inför folket: ”Jag ber dig, lyssna på mig. Jag betalar vad marken är värd. Ta emot det av mig och låt mig begrava min döda där.” ¹⁴ Efron svarade Abraham: ¹⁵ ”Min herre, lyssna på mig. En bit mark värd fyrahundra siklar^[c] silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.” ¹⁶ Abraham lyssnade på Efron och vägde upp åt honom summan som han nämnt inför hetiterna, fyrahundra siklar silver, gångbart i handel^[d].

¹⁷ Så överläts Efrons mark i Makpela vid Mamre åt Abraham, hela markstycket, både grottan som fanns där och alla träd runt omkring på området. ¹⁸ Det skedde inför hetiternas ögon, inför alla dem som hade kommit till stadsporten.

^19 (B) Därefter begravde Abraham sin hustru Sara i grottan vid fältet i Makpela mitt emot Mamre, det vill säga Hebron i Kanaans land.

3 ^(A) När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten^{[a] 2 (B)} och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare ^[b]i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron ^3 (C) så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. ^4 (D) Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.

^5 (E) Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?