Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herren besöker Abraham
18 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 (A) Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter[a] och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”
6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl![b] Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.
9 Sedan frågade de honom: ”Var är din hustru Sara?” Han svarade: ”Där inne i tältet.” 10 (B) Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då ska din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara där hon stod i tältöppningen bakom honom.[c]
11 (C) Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade inte längre det som kvinnor brukar ha. 12 (D) Sara log inom sig och tänkte: ”Ska jag få känna åtrå när jag är utsliten och min herre är gammal?” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Ska jag föda barn, jag som är så gammal? 14 (E) Skulle något vara omöjligt för Herren? Vid den bestämda tiden nästa år kommer jag tillbaka till dig, och då ska Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte”, för hon blev rädd. Men han sade: ”Jo, du log.”
Isaks födelse
21 (A) Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. 2 Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. 3 Abraham gav namnet Isak åt sin son som han fått, som Sara hade fött åt honom. 4 (B) Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom.
5 Abraham var hundra år[a] när hans son Isak föddes. 6 Sara sade: ”Gud har fått mig att le. Alla som får höra det här kommer att le med mig.” 7 Och hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!”
Lovsång för räddning ur dödsfara
116 [a]Jag älskar Herren,
för han hör min röst,
mitt rop om nåd.
2 Han har vänt sitt öra till mig,
hela mitt liv
ska jag åkalla honom.
12 Hur ska jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn,
14 [a]jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk.
15 [b]Dyrbar i Herrens ögon
är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare,
din tjänarinnas son.
Du har lossat mina band.
17 [c]Åt dig vill jag offra lovets offer
och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!
Frid med Gud
5 (A) När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 (B) Genom honom har vi också tillträde[a] till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss[b] i hoppet om Guds härlighet. 3 (C) Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, 4 (D) tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5 (E) Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
6 (F) För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 (G) Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
Som får utan herde
35 (A) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36 (B) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 37 Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. 38 (C) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."
Jesus sänder ut de tolv
10 (D) Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2 Detta är namnen på de tolv apostlarna[a]: först Simon som kallas Petrus[b] och hans bror Andreas[c], sedan Jakob, Sebedeus son[d], och hans bror Johannes[e], 3 Filippus[f] och Bartolomeus[g], Tomas[h] och tullindrivaren Matteus[i], Jakob, Alfeus son[j], och Taddeus[k], 4 Simon seloten[l] och Judas Iskariot[m], han som skulle förråda honom.
5 (E) Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte bort till hedningarnas område eller in i någon samarisk stad. 6 (F) Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. 7 (G) Där ni går fram ska ni predika: Himmelriket är nära. 8 Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva ska ni ge som gåva.
9 (A) Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, 10 (B) inte väska för resan, inte två tunikor eller sandaler eller stav, för arbetaren är värd sin mat.
11 När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig och stanna där tills ni går vidare. 12 Och när ni kommer in i ett hus[a], så hälsa[b] det. 13 Om huset är värdigt ska er frid vila över det, men är det inte värdigt ska er frid återvända till er. 14 (C) Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. 15 (D) Jag säger er sanningen: Sodoms och Gomorras land ska få det lindrigare på domens dag än den staden.
Som får bland vargar
16 (E) Se, jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17 (F) Akta er för människorna. De ska utlämna er åt domstolar och piska[c] er i sina synagogor. 18 (G) Ni ska föras inför ståthållare och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. 19 (H) Men när de utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni ska tala eller vad ni ska säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, 20 och då är det inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.
21 (I) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 22 (J) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. 23 Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Jag säger er sanningen: Ni hinner inte igenom Israels städer innan Människosonen kommer.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation