Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Lovsång för räddning ur dödsfara

Rebecka blir Isaks hustru

24 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.

^2 (A) Då sade Abraham till den äldste tjänaren^[a] i sitt hus, den som hade ansvar för allt som Abraham ägde: ”Lägg din hand under min höft^[b]. ³ Lova mig med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, ⁴ utan att du går till mitt land och min släkt och där tar en hustru åt min son Isak.”

⁵ Tjänaren sade till honom: ”Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?” ⁶ Abraham svarade honom: ”Se till att du inte för min son tillbaka dit. ^7 (B) Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. ⁸ Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!” ⁹ Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.

³⁵ Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.^{[a] 36 (A)} Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. ^37 (B) Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.^{[b] 38 (C)} Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

^39 (D) Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. ⁴⁰ De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.^{[c] 41 (E)} Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. ⁴² Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här^[d], som det står skrivet i profeternas bok^[e]: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?^{[f] 43} Ni bar Moloks^[g] tält och er gud Refans^[h] stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.