Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[a].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (A) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[b]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (B) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (C) Framför honom går pest,
och brinnande feber[c]
följer i hans spår.
6 (D) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (E) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (F) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (G) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (H) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (I) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
Varning för falska lärare
5 (A) Även om ni redan känner till allt, vill jag påminna er om hur Herren[a] först frälste sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde. 6 (B) Och de änglar som inte höll fast vid sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist, dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom. 7 (C) Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
8 (D) Ändå skändar dessa drömmare på samma sätt sin kropp. De föraktar Herren[b] och hånar höga makter. 9 (E) Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon hånfull dom över honom utan sade: "Må Herren straffa dig." 10 (F) Dessa däremot hånar vad de inte känner till, och vad de likt oförnuftiga djur förstår av naturen, det fördärvar de sig själva med.
11 (G) Ve dem! De har gått in på Kains väg,[c] de har kastat sig ut i Bileams villfarelse[d] mot betalning, de har gjort uppror som Kora[e] och gått under. 12 (H) De är skamfläckar[f] vid era kärleksmåltider där de utan att skämmas festar tillsammans med er och tar för sig[g]. De är moln utan regn[h] som drivs bort av vindarna, de är träd utan frukt när hösten är inne, dubbelt döda och uppryckta med rötterna. 13 (I) De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
14 (J) Henok,[i] i det sjunde släktledet efter Adam, profeterade om dem: "Se, Herren kommer med sina tusentals heliga 15 (K) för att hålla dom över alla och ställa varje själ till svars för alla de gudlösa gärningar de gjort och för alla de hårda ord som gudlösa syndare har talat mot honom." 16 (L) De klagar missnöjt över sitt öde och följer sina begär, de är stora i orden och smickrar dem som de har nytta av.
I väntan på Kristi ankomst
17 (M) Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. 18 (N) De sade till er: "I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär."[j] 19 (O) Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden.
20 (P) Men ni, mina älskade, ska bygga upp er själva[k] på[l] er allra heligaste tro och be i den helige Ande. 21 (Q) Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ge er evigt liv.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation