Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
² De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
³ De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
^4 (B) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

^5 (C) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
^6 (D) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
⁷ för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

⁸ Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
^9 (E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!

^14 (A) Varför sitter vi här?
    Låt oss samlas
        och gå in i de befästa städerna
            och möta slutet där,
    för Herren vår Gud
        låter oss förgås.
    Han ger oss förgiftat vatten
        att dricka,
    för vi har syndat mot Herren.
^15 (B) Vi väntade på välgång,
        men inget gott kommer,
    på en tid med läkedom,
        men se, skräck råder.
^16 (C) Från Dan hörs hans hästar frusta,
    när hans hingstar gnäggar
        bävar hela landet.
    De kommer och slukar landet
        med allt som finns där,
    staden och alla som bor i den.
^17 (D) Se, jag sänder ormar bland er,
    giftormar som inte kan besvärjas,
        och de ska bita er, säger Herren.

^2 (A) O, att jag hade en viloplats i öknen,
    så att jag kunde lämna mitt folk
        och gå bort från dem,
    för de är alla äktenskapsbrytare,
        en samling trolösa.
^3 (B) De spänner sin tunga som en pilbåge,
    lögn och inte sanning
        härskar i landet.
    De går från illdåd till illdåd,
        mig vill de inte veta av,
            säger Herren.

^4 (C) Var och en ska vara på sin vakt
        för sin vän,
    ingen kan lita
        ens på sin bror,
    för varje bror är en listig bedragare^[a]
        och varje vän går med förtal.
^5 (D) Var och en sviker sin vän,
        ingen talar sanning.
    De lär sina tungor att tala lögn,
        de tröttar ut sig med att göra illa.
⁶ Du bor mitt ibland svek,
    i sin svekfullhet vill de inte
        veta av mig, säger Herren.

^7 (E) Därför säger Herren Sebaot så:
    Se, jag smälter dem
        och prövar dem,
    för vad annat kan jag göra
        med dottern mitt folk?
^8 (F) Deras tunga är en mördande pil,
        deras mun talar svek.
    De talar vänligt till sin nästa,
        men i hjärtat lägger de fällor
            för honom.
^9 (G) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
        säger Herren.
    Skulle jag inte hämnas
        på ett sådant folk som detta?

^10 (H) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
        över bergen,
    jag vill höja sorgesång
        över betesmarkerna i öknen,
    för de är förbrända,
        ingen går fram där mer,
    och inga läten av boskap
        hörs längre.
    Både himlens fåglar
        och de vilda djuren har flytt,
    de är alla borta.
^11 (I) Jag ska göra Jerusalem
    till ett stenröse,
        till en boning för schakaler,
    och Juda städer till en ödemark
        där ingen bor.