Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (A) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (B) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (C) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (D) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[a].
7 (E) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (F) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (G) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (H) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (I) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (J) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (K) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (L) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
Den goda kampen
18 (A) Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, 19 (B) i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron. 20 (C) Bland dem är Hymeneus[a] och Alexander[b], som jag har överlämnat åt Satan[c] för att de ska tuktas så att de inte hädar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation