Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Kungens heliga stad
48 [a]En sång, en psalm av Koras söner.
2 (A) Stor är Herren och högt lovad
i vår Guds stad,
på sitt heliga berg.
3 (B) Skönt höjer det sig,
hela jordens fröjd,
Sions berg längst upp i norr[b],
den store kungens stad.
4 (C) Gud bor i dess borgar,
känd som en tillflykt.
5 (D) Se, kungarna slog sig ihop,
de ryckte fram tillsammans.
6 De såg, de häpnade,
förskräcktes och flydde.
7 De greps där av bävan,
av vånda som en födande kvinna,
8 (E) som när östanvinden krossade
Tarshishskeppen[c].
9 Det vi har hört om,
det fick vi se
i Herren Sebaots stad,
i vår Guds stad.
Gud bevarar den till evig tid. Sela
10 Vi tänker, o Gud, på din nåd
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, o Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand
är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda döttrar[d] jublar
över dina domar.
14 Då kom Herrens ord till mig: 15 (A) ”Människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som har fått landet till egendom. 16 (B) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. 17 (C) Därför ska du säga: Så säger Herren Gud: Jag ska samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och jag ska ge er Israels land.
18 När de har kommit dit, ska de göra sig av med alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. 19 (D) Jag ska ge dem ett och samma hjärta[a], och en ny ande ska jag lägga i deras bröst. Jag ska ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 (E) för att de ska vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud. 21 (F) Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina avskyvärda avgudar, ska jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren Gud.”
Herrens härlighet lämnar Jerusalem
22 (G) Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. 23 (H) Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden[b].
24 (I) Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. 25 Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.
12 (A) Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. 13 (B) Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord[a]. 14 (C) En oandlig[b] människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. 16 (D) För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne[c].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation