Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Under den Högstes beskydd

¹⁰ Då gick slavdrivarna och förmännen ut och sade till folket: ”Så säger farao: Jag ger er inte längre halm. ¹¹ Gå själva och skaffa halm där ni hittar det. Men det blir inget avdrag i ert arbete.”

¹² Då spred sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att använda som halm. ¹³ Slavdrivarna drev på dem och sade: ”Gör färdigt ert arbete, full kvot för varje dag, precis som när ni fick halm!” ¹⁴ Och israeliternas förmän, de som faraos slavdrivare hade satt över dem, fick hugg och slag och man sade till dem: ”Varför har ni inte tillverkat full mängd tegel som förut, varken i går eller i dag?”

¹⁵ Då kom israeliternas förmän och ropade till farao: ”Varför gör du så mot dina tjänare? ¹⁶ Ingen halm får dina tjänare, och ändå säger de åt oss att skaffa fram tegel^[a]. Se, dina tjänare får hugg och slag trots att skulden ligger hos ditt eget folk.” ¹⁷ Men han svarade: ”Lata är ni, lata! Det är därför ni säger: Låt oss gå och offra åt Herren! ¹⁸ Nej, gå nu och arbeta! Någon halm ska ni inte få, men full mängd tegel ska ni ändå lämna.”

¹⁹ Israeliternas förmän insåg att de var illa ute, eftersom man hade sagt att de inte skulle få något avdrag i den dagliga tegelkvoten. ²⁰ När de kom ut från farao träffade de Mose och Aron som stod där för att möta dem, ²¹ och de sade till dem: ”Må Herren se vad ni har gjort och döma er! Ni har fått farao och hans tjänare att avsky oss och satt svärd i deras hand så att de kan döda oss.”

^22 (A) Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: ”Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför sände du mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han gjort dem illa, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk.”

^30 (A) När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. ³¹ Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: ³² Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.^{[a] 33 (B)} Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. ³⁴ Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.^[b]