Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
Syndoffer för olika förseelser
5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. 2 (A) Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, antingen den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och drar på sig skuld. 3 Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så drar han på sig skuld. 4 Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar – att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed – och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han dragit på sig skuld i något av dessa avseenden. 5 Då ska han, när han dragit på sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. 6 Som offer för sin synd ska han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för honom för hans synd.
7 Men om han inte har råd med ett sådant djur, ska han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 (B) Han ska bära fram dem till prästen, som först ska offra den som är avsedd till syndoffer. Han ska vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, 9 och han ska stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men resten av blodet ska kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan ska han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11 Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, ska han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl[a] till syndoffer. Men han ska inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse[b] på det, eftersom det är ett syndoffer. 12 Han ska bära fram det till prästen, och prästen ska ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Resten ska tillhöra prästen liksom vid matoffret.
Förförelser, synd och förlåtelse
17 (A) Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelserna måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2 Det hade varit bättre för honom att få en kvarnsten hängd om halsen och bli kastad i havet än att han förleder en av dessa små.
3 (B) Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så ska du förlåta honom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation