Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
David och Saul i grottan
24 David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis[a] bergfästen. 2 (A) När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. 3 (B) Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. 4 (C) När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. 5 (D) Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel[b]. 6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. 7 (E) Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde[c], att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” 8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 9 Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. 10 Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? 11 Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. 12 Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet[d] och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 13 (F) Herren ska döma mellan mig och dig, och Herren ska hämnas mig på dig, men min hand ska inte röra dig. 14 Det är som det gamla ordspråket säger: Från de onda kommer det onda. Min hand ska inte röra dig.
15 (G) Vem har Israels kung dragit ut efter? Vem är det du jagar? En död hund,[e] en enda loppa! 16 (H) Herren ska vara domare och döma mellan mig och dig. Må han se och driva min sak och döma mig fri från din hand.”
17 (I) När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt 18 och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag[f], för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. 19 (J) Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. 20 När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. 21 (K) Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand. 22 Men lova mig nu med ed vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande[g] och inte utplånar mitt namn ur min fars hus.”
23 Då lovade David detta med ed inför Saul. Därefter vände Saul hem. Men David och hans män drog upp till bergsfästet.
Rätt nattvardsfirande
17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,[a] för era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 (A) Först och främst hör jag att det förekommer splittring bland er när ni möts i församlingen, och till viss del tror jag att det är så. 19 (B) Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta.
20 Men när ni samlas går det inte att[b] fira Herrens måltid[c], 21 för när ni äter tar var och en genast för sig av sin egen mat. Den ene är hungrig, den andre berusad. 22 (C) Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och förödmjukar dem som inget har? Vad ska jag säga till er? Ska jag berömma er? Nej, för det här kan jag inte berömma er.
27 (A) Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva skulle vi slippa att bli dömda. 32 (B) Men när vi döms fostras vi av Herren, för att inte bli fördömda tillsammans med världen.
33 Alltså, mina bröder: när ni samlas för att äta, så vänta på varandra.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation