Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Lagen föreläses
8 (A) När sjunde månaden kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man på torget framför Vattenporten. De bad Esra[a], den skriftlärde, att hämta Mose lagbok som Herren hade gett Israel. 2 Då kom prästen Esra med lagen till församlingen, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. Det var den första dagen i sjunde månaden[b]. 3 (B) Han läste ur den på den öppna platsen framför Vattenporten, från tidig morgon till middagen inför män och kvinnor och alla som kunde förstå. Och hela folket lyssnade till lagboken.
5 Esra öppnade boken inför hela folkets ögon, för han stod högre än allt folket, och när han öppnade den reste sig alla upp. 6 Esra prisade Herren, den store Guden, och hela folket svarade med lyfta händer: ”Amen, Amen”! Och de böjde sig ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken.
8 De läste tydligt[a] ur boken, ur Guds lag, och förklarade innebörden[b] så att man förstod det som lästes.
9 (A) Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: ”Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte.” Allt folket grät nämligen när de hörde lagens ord. 10 Och han sade till dem: ”Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka.”
Skapelsens och Ordets uppenbarelse
19 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Himlarna vittnar
om Guds härlighet,
himlavalvet förkunnar
hans händers verk.
3 Dag berättar för dag,
natt ger kunskap till natt,
4 utan tal och utan ord,
utan att man hör deras röst.
5 (B) Deras röst[a] når ut över hela jorden,
deras ord till världens ände.
I himlen har han gjort
en hydda åt solen.[b]
6 Den liknar en brudgum
som kommer ut ur sin kammare,
den jublar som en hjälte
över att löpa sin bana.
7 Vid himlens ena ände går den upp
och följer sitt kretslopp
till den andra.
Ingenting är dolt för dess hetta.
8 (C) Herrens undervisning är fullkomlig,
den ger nytt liv åt[c] själen.
Herrens vittnesbörd är sant,
det ger vishet åt enkla människor.
9 (D) Herrens befallningar är rätta,
de ger glädje åt hjärtat.
Herrens bud är klart,
det ger ljus åt ögonen.
10 Herrens vördnad är ren,
den består för evigt.
Herrens domar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
12 (A) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 (B) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss[a].
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.
Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, 25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.
27 (C) Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. 28 (D) Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 29 Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? 30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? 31 (E) Men sträva[b] efter de nådegåvor som är störst.
Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:
Jesus i Nasarets synagoga
14 (A) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (B) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (C) Herrens Ande är över mig,[a]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[b]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation