Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens ära och makt
29 (A) En psalm av David.
Ge åt Herren, ni Guds söner,
ge åt Herren ära och makt!
2 Ge åt Herren hans namns ära,
tillbe Herren i helig skrud!
3 (B) Herrens röst hörs över vattnen,
ärans Gud dundrar,
Herren över väldiga vatten.
4 (C) Herrens röst är mäktig,
Herrens röst är majestätisk.
5 Herrens röst knäcker cedrar,
Herren knäcker Libanons cedrar.
6 Han får dem att hoppa som kalvar,
Libanon och Sirjon[a]
som unga vildoxar.
Njutning och rikedom är förgängligt
2 (A) Jag sade i mitt hjärta: Kom, jag låter dig pröva glädjen. Njut av det goda! Men också det var förgängligt.
2 (B) Jag sade om skrattet:
”Det är dårskap”,
och om glädjen:
”Vad tjänar den till?”
3 (C) Jag tänkte i mitt hjärta att jag skulle liva upp[a] min kropp med vin, medan hjärtat fick leda mig med vishet, och få grepp om dårskapen tills jag såg vad som är bäst för människors barn att göra under himlen de dagar de lever.
4 (D) Jag tog mig an stora projekt: Jag byggde hus[b] åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. 5 Jag anlade trädgårdar och parker åt mig och planterade där alla slags fruktträd. 6 Jag gjorde vattendammar åt mig för att vattna en växande skog av träd. 7 (E) Jag köpte slavar och slavinnor och fick tjänare som fötts i mitt hus. Dessutom hade jag mer boskap[c] av oxar och får än någon före mig i Jerusalem. 8 (F) Jag samlade också silver och guld och skatter från kungar och länder[d]. Jag skaffade mig sångare och sångerskor[e] och det som är mannens lust[f]: en kvinna, ja, kvinnor[g]. 9 (G) Jag blev stor och överträffade alla som varit i Jerusalem före mig. Samtidigt behöll jag min vishet. 10 Allt mina ögon begärde gav jag dem. Jag nekade inte mitt hjärta någon glädje, för mitt hjärta hade glädje av all min möda, och det var lönen för all min möda.
11 (H) Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag lagt ner, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns inget att vinna under solen.
Guds hemliga vishet
2 (A) När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er.[a] 2 (B) Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. 3 (C) Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. 4 (D) Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. 5 Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.
6 (E) Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna[b], en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. 7 (F) Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. 8 (G) Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.[c] 10 Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation