Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Skapelsens lovsång
148 [a]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [b]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [c]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [d]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [e]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[f].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [g]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [h]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[i] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
17 Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. 18 Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
19 (A) Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.
20 (B) Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.”
21 (C) Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. 22 (D) Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: ”Herren ska se det här och utkräva hämnd.”
Slutet av Joashs regering
23 (E) Efter ett år drog arameernas här upp[a] mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. 24 Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.
Sju församlingstjänare utses
6 (A) Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen.[a] 2 Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 (B) Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst."
5 (C) Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6 (D) Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.
7 (E) Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.
Avslutande anklagelse
51 (A) Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. 52 (B) Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, 53 (C) ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."
Stefanus stenas
54 (D) När de hörde detta blev de ursinniga[a] och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 (E) Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 (F) och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."
57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 (G) och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 (H) Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 (I) Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation