Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön om ledning och nåd
25 [a]Av David.
Herre, jag lyfter min själ till dig.
2 (A) Min Gud, jag litar på dig.
Låt mig inte behöva skämmas[b],
låt inte mina fiender
triumfera över mig!
3 (B) Nej, ingen som hoppas på dig
ska skämmas.
Skämmas ska de som sviker
utan orsak.
4 (C) Herre, visa mig dina vägar,
lär mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning och lär mig,
för du är min frälsnings Gud,
på dig hoppas jag alltid.
6 (D) Tänk på din barmhärtighet
och din nåd, Herre,
för de är av evighet.
7 (E) Tänk inte på min ungdoms synder
och brott,
utan tänk på mig efter din nåd,
för din godhets skull, Herre.
26 (A) Men de gjorde uppror
och trotsade dig,
de kastade din lag
bakom sin rygg.
De dödade dina profeter
som varnade dem
och ville få dem att vända om
till dig.
De gjorde sig skyldiga
till grova hädelser.
27 (B) Då gav du dem
i deras fienders hand
som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
och du hörde dem från himlen.
I din stora barmhärtighet
gav du dem befriare
som frälste dem
ur deras fienders hand.
28 Men när de kom till ro,
gjorde de på nytt
det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
i deras fienders hand,
som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
och du hörde det
från himlen,
du räddade dem många gånger
i din barmhärtighet.
29 (C) Du förmanade dem
för att återföra dem
till din undervisning.
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina bud
utan syndade
mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
30 (D) Du hade tålamod med dem
i många år
och förmanade dem
med din Ande
genom dina profeter,
men de lyssnade inte.
Då gav du dem
i de främmande folkens hand.
31 (E) Men du som är rik
på barmhärtighet
gjorde inte slut på dem
och övergav dem inte,
för du är en nådig
och barmhärtig Gud.
Jerusalems förstörelse
20 (A) När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. 21 (B) Då måste de som är i Judeen fly till bergen, och de som är inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. 22 (C) Det är straffets tid, då allt som är skrivet ska gå i uppfyllelse.
23 Ve dem som väntar barn eller ammar under de dagarna, för landet ska drabbas av stor nöd och vredesdomen ska nå detta folk. 24 (D) De ska falla för svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk, och Jerusalem ska trampas av hedningar tills hedningarnas tider är fullbordade.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation