Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens omsorg om den ringe
113 [a][b]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [c]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [d]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [e]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [f]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [g]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[h]?
7 [i]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [j]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [k]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut och hämta vatten. 12 Och han bad: ”Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Om jag ber en flicka: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och hon svarar: Drick! Jag ger vatten åt dina kameler också, låt henne då vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt ska jag veta att du har visat godhet mot min herre.”
15 (A) Och det blev så att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka[a] ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som inte haft någon man.[b] Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.
17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” 18 ”Drick, min herre”, svarade hon, tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: ”Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka.” 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.
21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,[c] 23 och han frågade: ”Vems dotter är du? Berätta. Finns det plats för oss i din fars hus över natten?” 24 Hon svarade honom: ”Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor.” 25 Och hon fortsatte: ”Vi har gott om halm och foder, och även plats där du kan övernatta.”
26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: ”Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.”
9 (A) Som församlingsänka[a] kan den räknas som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 (B) Hon ska vara känd för goda gärningar: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och använt varje tillfälle att göra gott.
11 Yngre änkor ska du däremot avvisa. När de drivs av begär bort från Kristus vill de gifta sig 12 (C) och drar en dom över sig för att de förnekat sin första tro[b]. 13 (D) Samtidigt lär de sig att vara lata när de går omkring i husen. Och de blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig.
14 (E) Jag vill därför att yngre änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. 15 (F) Några har redan vänt sig bort och börjat följa Satan. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig ska hon ta hand om dem och inte belasta församlingen, så att den kan ta hand om dem som verkligen är änkor.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation