Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig
eftersom han älskar mig.
21 (A) Herren var god mot mig
efter min rättfärdighet,
han lönade mig
efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
på Herrens vägar
och inte avfallit
från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
för ögonen
och inte avvisat hans stadgar.
24 (B) Jag har varit fullkomlig
inför honom
och aktat mig för synd.
25 (C) Därför har Herren lönat mig
efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet
inför hans ögon.
26 Mot den trogne är du trofast,
mot den fullkomlige
är du fullkomlig.
27 (D) Mot den rene är du ren,
men mot den falske är du vrång.
28 (E) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
men stolta ögon ödmjukar du.
29 (F) Du låter min lampa brinna klart,
Herren min Gud
lyser upp mitt mörker.
30 (G) Med dig slår jag ner en armé[a],
med min Gud stormar jag murar.
Rut och Boas på tröskplatsen
3 (A) Ruts svärmor Noomi sade till henne: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet så att det går bra för dig. 2 Det är ju så att Boas är vår släkting, han vars tjänstekvinnor du har varit tillsammans med. Och just i natt kastar han korn[a] på sin tröskplats. 3 Så tvätta dig, smörj in dig och klä dig fin och gå ner till tröskplatsen. Men ge dig inte till känna för honom innan han har ätit och druckit. 4 När han lägger sig, se då var han lägger sig. Gå dit och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han att säga dig vad du ska göra.” 5 Hon svarade henne: ”Allt vad du säger ska jag göra.”
6 Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne. 7 När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han bort och lade sig intill sädeshögen. Då kom hon dit utan att han märkte det, och hon lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där.
17 (A) När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, 18 (B) ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. 19 (C) Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.
Mose
20 (D) Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, 21 (E) och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.
23 (F) När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 (G) Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 (H) Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation