Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
41 (A) Ingen är så dumdristig
att han retar honom.
Vem vågar då sätta sig upp
mot mig?
2 (B) Vem har gett mig något
som jag måste betala igen?
Mitt är allt som finns under himlen.[a]
3 Jag vill inte tiga om hans lemmar,
om hans styrka och sköna gestalt.
4 Vem kan rycka av honom hans dräkt?
Vem kan ta sig in
mellan hans båda käkar?[b]
5 Vem kan öppna hans ansiktes dörrar?
Runt hans tänder bor skräck.
6 Stolta sitter sköldarnas rader,
sammanfogade och fast förseglade,
7 den ena tätt mot den andra,
ingen luft tränger in däremellan.
8 De sitter fast mot varandra,
de griper in i varandra
och kan inte skiljas åt.
9 När han fnyser blixtrar det av ljus,
hans blickar är som
gryningens strålar.
10 Hans gap sprutar flammor,
gnistor av eld bryter fram.
11 Ur hans näsborrar stiger rök
som från en kokande gryta
på elden.
Guds löfte står fast
13 (A) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.[a] 15 (B) Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. 16 (C) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. 17 När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.
18 (D) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden[b], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. 19 Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget[c]. 20 (E) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation