Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Skaparens lov
104 [a]Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud,
du är väldig och stor,
klädd i majestät och härlighet.
2 [b]Du sveper dig i ljus som en mantel,
du spänner ut himlen som ett tält,
3 [c]du timrar på vattnen dina salar.
Du gör molnen till din vagn
och far fram på vindens vingar.
4 [d]Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.[e]
5 [f]Du grundade jorden på dess fästen,
den vacklar ej till evig tid.
6 Du täckte den med djupet
som en dräkt,
högt över bergen stod vattnen.
7 [g]Vid din tillrättavisning flydde de,
för din dundrande röst
skyndade de bort.
8 Berg höjde sig, dalar sänkte sig
på den plats[h] du bestämt för dem.
9 [i]Du satte en gräns
som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden.
24 [a]Hur mångfaldiga
är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har
skapat.
35 Må syndare försvinna från jorden
och inga gudlösa mer finnas till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!
37 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 (A) Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 (B) Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 (C) Snön befaller han:
”Fall över jorden!”,
och regnet:
”Kraftiga skurar av regn!”
7 Han binder[a] alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 (D) Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 (E) Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 (F) De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr[b] kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 (G) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.
Domen över den stora skökan
17 (A) En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. 2 (B) Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."
3 (C) I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. 4 (D) Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan[a] och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. 5 På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."
6 (E) Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad.
7 Och ängeln sade till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska säga dig hemligheten med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen. 8 (F) Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer, men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet. De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens skapelse ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma.
9 (G) Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. De är också sju kungar. 10 Fem har fallit, en är, och en har inte kommit än. Och när han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. 11 (H) Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet. 12 (I) Och de tio hornen du såg är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme regera som kungar. 13 De har ett och samma sinne och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. 14 (J) De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."
15 (K) Och han sade till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. 16 (L) Och de tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, 17 för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 (M) Och kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation