Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
37 (A) Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
X. JAKOBS FORTSATTA HISTORIA 37:2-50:26
Josef och hans bröder
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef[a] var sjutton år[b] vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång[c] dräkt åt honom. 4 (B) När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
Josef blir såld till Egypten
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.[a] 13 Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” 14 Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” 17 Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan[b].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” 21 (A) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” 22 Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 (B) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,[c] det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan[d] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum[e], och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. 28 (C) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver[f] till ismaeliterna[g], som förde Josef till Egypten.
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
16 [a]Han sände svält över landet
och lät dem lida brist på bröd,
17 [b]men han sände en man
framför dem,
Josef som såldes till slav.
18 [c]Man slog hans fötter i bojor
och lade järn om hans hals,
19 [d]tills det han sagt slog in
och Herrens ord
bevisade hans oskuld.
20 [e]Då släpptes han
på kungens befallning,
folkens härskare gav honom fri.
21 [f]Han satte honom till herre
över sitt hus,
till härskare över allt han ägde,
22 [g]till att binda[h] hans furstar
efter sin vilja
och lära hans äldste vishet.
45 [a]för att de skulle hålla hans lagar
och följa hans undervisning.
Halleluja!
5 (A) Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.[a] 6 Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – 7 (B) eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.[b]
8 Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. 9 (C) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren[c] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. 10 Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 11 (D) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.[d] 12 (E) Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. 13 (F) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.[e]
14 (G) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? 15 Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet![f]
Jesus går på vattnet
22 (A) Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket. 23 (B) När han hade skickat i väg dem, gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be.
När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt[a] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten[b] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[c]. Var inte rädda."
28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 (C) Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 (D) Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation