Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Räddning undan förföljare

31 För körledaren. En psalm av David.

Mose vid den brinnande busken

3 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro^[a], prästen i Midjan. En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb^[b]. ^2 (A) Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. ³ Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”

⁴ När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” ^5 (B) Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna^[c], för platsen där du står är helig mark.” ^6 (C) Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.^[d]

^7 (D) Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. ^8 (E) Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung^[e], en plats där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. ⁹ Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. ^10 (F) Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”

¹¹ Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” ¹² Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”

Stefanus tal

7 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" ^2 (A) Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Abraham

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran. ³ Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.^{[a] 4} Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

^5 (B) Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. ⁶ Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. ⁷ Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.^{[b] 8 (C)} Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

Josef

^9 (D) Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom ^10 (E) och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus^[c].

^11 (F) Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. ^12 (G) När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. ^13 (H) Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. ^14 (I) Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. ^15 (J) Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. ^16 (K) De fördes till Sikem och lades i den grav som Abraham hade köpt^[d] för en summa i silver av Hamors barn i Sikem.