Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Elia och änkan i Sarefat
8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 (A) ”Bryt upp och gå till Sarefat[a], som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” 10 Han bröt upp och gick till Sarefat.
När han kom till stadsporten, fick han där se en änka[b] som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” 12 (B) Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.”
13 Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja[c] ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” 15 (C) Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.
17 En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 (A) Då sade hon till Elia: ”Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?” 19 Men han sade till henne: ”Ge mig din son.” Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?” 21 (B) Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: ”Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom.”
22 Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 (C) Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: ”Se, din son lever.” 24 Då sade kvinnan till Elia: ”Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning.”
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Inte av mänskligt ursprung
11 (A) Jag vill göra klart för er, bröder, att evangeliet som jag har predikat inte kommer från människor. 12 (B) Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus.
13 (C) Ni har ju hört hur jag betedde mig förr inom judendomen, hur våldsamt jag förföljde Guds församling och försökte utrota den. 14 (D) Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och ivrade än mer fanatiskt för mina fäders stadgar[a].
15 (E) Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd 16 (F) beslöt att uppenbara sin Son i mig[b], för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag inte genast människor av kött och blod. 17 Jag gick inte upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig, utan jag begav mig till Arabien[c] och återvände sedan till Damaskus.
18 (G) Först tre år senare kom jag upp till Jerusalem för att lära känna Kefas[d], och jag stannade hos honom i femton dagar. 19 (H) Någon annan av apostlarna träffade jag inte, bara Jakob, Herrens bror[e]. 20 (I) Detta skriver jag till er inför Gud, jag ljuger inte. 21 (J) Sedan reste jag i väg till Syriens och Kilikiens område[f]. 22 Personligen var jag okänd för Kristi församlingar i Judeen, 23 (K) de hade bara hört sägas: "Han som förr förföljde oss förkunnar nu den tro han tidigare ville utrota." 24 Och de prisade Gud för min skull.
Jesus uppväcker en änkas son
11 Därefter gick Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12 (A) Just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. En stor skara från staden gick med henne.
13 När Herren såg henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." 14 Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" 15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.
16 (B) Alla greps av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." 17 Och detta ord om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation