Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herren är större än andra gudar
1-2 Halleluja! Prisa Herren, ja, låt hans folk prisa honom då de står på templets förgårdar.
3 Ja, prisa Herren, för han är god! Sjung om hans underbara namn,
4 för Herren har utvalt Jakobs efterlevande och gjort hela Israel till sin personliga egendom.
5 Jag vet hur stor Herren är, ja, han är mycket större än någon annan gud.
6 Han gör vad han vill både i himlen och på jorden och i de djupa haven.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten, han sänder blixt och regn och han sänder ut stormvindarna från sina väldiga förråd.
8 I Egypten dödade han det äldsta barnet i varje familj och allt förstfött bland djuren.
9 Han utförde väldiga under och tecken inför Farao och hans folk.
10 Han besegrade många folk och utrotade mäktiga kungar,
11 Sihon, amoreernas kung, Og, Basans kung och Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder som en gåva till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn varar i evighet. Generation efter generation kommer att minnas dig.
14 Du kommer att se till att inget ont sker ditt folk och du förbarmar dig över alla som tillhör dig.
15 Andra folks gudar är bara föremål av guld och silver, som människor gjort med sina händer.
16 De har munnar som inte kan tala, och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra, och de kan inte ens andas.
18 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
19 Israel, prisa Herren! Ni Arons överstepräster, prisa hans namn!
20 Ni präster av Levis stam, prisa Herren! Prisa hans namn, alla ni som fruktar honom och litar på honom.
21 Prisa Herren på berget Sion, för där i Jerusalem står hans tempel. Prisa Herren! Halleluja!
12 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
13 Du människa, när folket i detta land syndar mot mig ska jag krossa dem och stoppa deras tillgång på livsmedel, så att hungersnöd gör slut på både människor och djur.
14 Om Noa, Daniel och Job var här idag, skulle de bara kunna rädda sig själva och ingen annan genom sin rättfärdighet. Jag skulle förgöra resten av Israel, säger Herren Gud.
15 Om jag lät rovdjur invadera landet och döda befolkningen, skulle det inte hjälpa
16 om dessa tre män var här. De skulle inte ens kunna rädda sina egna barn. Bara de själva skulle bli räddade, men hela landet skulle ödeläggas. Detta försäkrar jag, Herren Gud.
17 Eller om jag skulle låta krig komma över landet och uppmanade fiendens arméer att komma och förgöra allt,
18 då skulle bara dessa tre män, om de fanns i landet, bli räddade, säger Herren Gud.
19 Om jag skulle tömma ut min vrede genom epidemier, som dödade både människor och djur,
20 då skulle bara Noa, Daniel och Job - om de levde där i landet - bli räddade, på grund av sin rättfärdighet, säger Herren Gud, men ingen annan skulle kunna tillgodogöra sig deras rättfärdighet.
21 Herren säger: Fyra olika slag av dom kommer att drabba Jerusalem och utplåna allt levande: krig, hungersnöd, vilda djur och epidemier.
22 Några få kommer att överleva och förena sig med er som redan lever i landsflykt i Babylon. Då ska ni med egna ögon se hur syndiga de är och förstå att det var rätt av mig att förstöra Jerusalem.
23 När ni möter dem, kommer ni att hålla med om att det inte är utan orsak som allt detta har hänt Israel.
Jesus befriar en flicka från en ond ande
24 Sedan lämnade Jesus Galileen och gick till trakten av hamnstaden Tyros. Han försökte hålla det hemligt att han hade kommit, men det lyckades inte. Som vanligt spreds nyheten om hans ankomst mycket snabbt.
25 En kvinna som fått veta det kom genast till honom. Hon hade en flicka som var besatt av en ond ande, och hon hade hört om Jesus. Nu kom hon och kastade sig ner vid hans fötter
26 och bad att han skulle befria flickan från den onde anden. Hon var inte jude, utan kom från Fenikien.
27 Jesus sa till henne: Först måste jag hjälpa mina egna barn, judarna. Det är inte rätt att ta barnens mat och kasta den åt hundarna.
28 Hon svarade: Det är sant, Herre. Men till och med valparna under bordet får äta av resterna från barnens måltid.
29 Det är riktigt, det du säger, sa han. Jag har botat flickan. Gå därför hem. Den onde anden har lämnat henne!
30 Och när hon kom hem, låg den lilla flickan stilla i sängen, och den onde anden var borta.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®