Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens stora under
135 [a]Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa det, ni Herrens tjänare
2 som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus!
3 [b]Prisa Herren, för Herren är god,
lovsjung hans namn,
för det är ljuvligt.
4 [c]Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom.
5 [d]Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 [e]Allt vad Herren vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.
7 [f]Han låter moln stiga
vid jordens ände,
han sänder blixtar med regn
och skickar ut vinden
från sina förråd.
8 [g]Han slog de förstfödda i Egypten,
både människor och boskap.
9 [h]Han sände tecken och under
mitt i dig, Egypten,
mot farao och alla hans tjänare.
10 [i]Han slog många folk[j]
och dödade mäktiga kungar –
11 [k]Sichon, amoreernas kung,
Og, Bashans kung,
och Kanaans alla riken –
12 [l]och gav deras land som arvedel,
till arvedel åt sitt folk Israel.
13 [m]Herre, ditt namn består för evigt,
Herre, ditt rykte
från släkte till släkte,
14 [n]för Herren ska döma sitt folk
och förbarma sig
över sina tjänare.
15 [o]Hednafolkens avgudar
är silver och guld,
verk av människohand.
16 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se,
17 öron men kan inte höra.
Ingen ande finns i deras mun.
18 De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
19 Israels hus, lova Herren!
Arons hus, lova Herren!
20 Levis hus, lova Herren!
Ni som vördar Herren,
lova Herren!
21 Lovad är Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Domen är oundviklig
12 Herrens ord kom till mig:
13 (A) ”Människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända svält över det och där utrota både människor och djur. 14 (B) Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel[a] och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud. 15 (C) Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt och så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, 16 och dessa tre män fanns där – så sant jag lever, säger Herren Gud, då skulle de inte kunna rädda sina söner eller döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.
17 Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: ’Svärd, far fram genom landet!’, och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, 18 så skulle, så sant jag lever, säger Herren Gud, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. 19 (D) Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, 20 och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.
21 (E) Därför säger Herren Gud: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, svält, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. 22 (F) Men se, några ska räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de ska föras bort. De ska komma hit[b] till er, och när ni får se hur de lever och handlar ska ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. 23 De ska vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni ska då inse att jag inte utan orsak har gjort allt det jag gjort mot Jerusalem, säger Herren Gud.”
En hednisk kvinnas tro
24 (A) Sedan gick han därifrån och kom till trakten runt Tyrus. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla hemligt. 25 En kvinna vars dotter hade en oren ande fick höra om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisktalande kvinna av syrisk-fenicisk[a] härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onda anden ur hennes dotter.
27 Jesus sade till henne: "Låt först[b] barnen få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." 28 Hon svarade honom: "Herre, även hundarna under bordet äter av barnens smulor." 29 Då sade han till henne: "För det svarets skull säger jag dig: Gå hem, den onda anden har lämnat din dotter." 30 Och hon gick hem och fann barnet liggande på sängen. Den onda anden var borta.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation